Skillnaden, som jag förstår den, är att lattemammor är hemma för sin skull. Barnen blir en accessoar som man klär i de rätta märkena för att skryta med inför andra lattemammor. Speltmamman är nog mer inriktad på föräldraskapet och något “ursprungligt” men säkert också en hel del skryt om att ha de rätta ekologiska kläderna och rättvisemärkta barnmaten. Antagligen kan man nog mer jämföra dem med surdegshipstrarna och miljöpartisterna på Södermalm än lattemammor från Bromma.
En intressant skillnad mellan mammorna på Söder och Frederiksbjerg (motsvarande del i Köbenhavn) är väl att de svenska hipstrarna är mer inne på att tvinga folk att leva som dem (delning med tidtagarur och kalendern i högsta hugg), medan de i Danmark gör tvärt om och är individualister mot de som ställer krav på andra. Men det speglar skillnaden i konsensustänkande som generellt råder mellan länderna.
Jag håller med om den beskrivningen av skillnaderna.
Samtidigt är det intressant att vi ser danskar som ett fritänkande och individualistiskt folk. Jag har mött en helt annan sida och brukar säga som jacques Werup:
– Det danska gemytet är germanskt!
Jo, den danska friheten att gå sin egen väg har definitivt en yttre gräns. Så länge det handlar om att leva alternativt på en gård i Jyllland eller kollektiv i Christiania är det ok, men om det blir för olika är det helt ute. Så länge det går att “dele en håndbajer og väre uenige sammen” går det bra, men går det för långt bort från “söndagsrundstykker og kransekage” blir det främmande och obehagligt för många. Tyvärr visar en hel del av mina landsmän en obehaglig intolerans på den punkten.
Vi skåningar har alltid betraktat Danmark som ett ouppnåeligt paradis och det har liksom inte funnits någon gräns för hur vi har romantiserat danskarna. Därför blev det ett obehagligt uppvaknande när vi insåg att generositeten hade väldigt bestämda gränser.
Det är liksom tolerans på majoritetens villkor – men det kanske det alltid är?
Den där kärleken känns igen. Ni byggde t o m en bro vilket gjorde att danskar flyttade till Skåne. Vad har det inneburit för skåningar? Blev det närmare till kontinenten?
Var lite taskig en gång mot en skånepartist som på en fest orerade om hur Skåne skulle bryta sig ur det totalitära Förbuds-Sverige och gå med i det fria kontinentala Danmark. När skivan hakade upp sig talade jag om att kärleken var obesvarad.
Det finns EN fotbollsmatch som bara måste vinnas. Den mot Sverige. Och halva laget är skåningar…
Tysta tankar 
Debatten förstås bättre om man läser den direkt, ja förutsatt att man kan läsa danska. Och det kan man ju…
Här kommer en bra och liberal sammanfattning av debatten med länkar vidare till tidigare inlägg.
http://tomjensen.blogs.berlingske.dk/2012/02/02/med-speltskyer-ud-af-begge-orer/
LikeLike
Tack – jag säger som Jan Myrdal:
– Gå till källorna!
Jag försöker förstå skillnaden mellan lattamammor och speltmammor.
Det känns inte som att surdegsdiskussionen bland hipstrarna på Söder passar här?
LikeLike
Skillnaden, som jag förstår den, är att lattemammor är hemma för sin skull. Barnen blir en accessoar som man klär i de rätta märkena för att skryta med inför andra lattemammor. Speltmamman är nog mer inriktad på föräldraskapet och något “ursprungligt” men säkert också en hel del skryt om att ha de rätta ekologiska kläderna och rättvisemärkta barnmaten. Antagligen kan man nog mer jämföra dem med surdegshipstrarna och miljöpartisterna på Södermalm än lattemammor från Bromma.
En intressant skillnad mellan mammorna på Söder och Frederiksbjerg (motsvarande del i Köbenhavn) är väl att de svenska hipstrarna är mer inne på att tvinga folk att leva som dem (delning med tidtagarur och kalendern i högsta hugg), medan de i Danmark gör tvärt om och är individualister mot de som ställer krav på andra. Men det speglar skillnaden i konsensustänkande som generellt råder mellan länderna.
LikeLike
Jag håller med om den beskrivningen av skillnaderna.
Samtidigt är det intressant att vi ser danskar som ett fritänkande och individualistiskt folk. Jag har mött en helt annan sida och brukar säga som jacques Werup:
– Det danska gemytet är germanskt!
LikeLike
Jo, den danska friheten att gå sin egen väg har definitivt en yttre gräns. Så länge det handlar om att leva alternativt på en gård i Jyllland eller kollektiv i Christiania är det ok, men om det blir för olika är det helt ute. Så länge det går att “dele en håndbajer og väre uenige sammen” går det bra, men går det för långt bort från “söndagsrundstykker og kransekage” blir det främmande och obehagligt för många. Tyvärr visar en hel del av mina landsmän en obehaglig intolerans på den punkten.
LikeLike
Vi skåningar har alltid betraktat Danmark som ett ouppnåeligt paradis och det har liksom inte funnits någon gräns för hur vi har romantiserat danskarna. Därför blev det ett obehagligt uppvaknande när vi insåg att generositeten hade väldigt bestämda gränser.
Det är liksom tolerans på majoritetens villkor – men det kanske det alltid är?
LikeLike
Den där kärleken känns igen. Ni byggde t o m en bro vilket gjorde att danskar flyttade till Skåne. Vad har det inneburit för skåningar? Blev det närmare till kontinenten?
Var lite taskig en gång mot en skånepartist som på en fest orerade om hur Skåne skulle bryta sig ur det totalitära Förbuds-Sverige och gå med i det fria kontinentala Danmark. När skivan hakade upp sig talade jag om att kärleken var obesvarad.
Det finns EN fotbollsmatch som bara måste vinnas. Den mot Sverige. Och halva laget är skåningar…
LikeLike
Vi ska nog inte ta upp skatteöverenskommelsen. Sämre avtal får man leta efter!
LikeLike
Och när vi är inne på Gasolin. Socialrealism i dansk tappning:
Och om att gå sin egen väg, vad de andra än tänker.
LikeLike
Min far var tossed, min mor var normal…
Det blir liksom inte bättre än så!
LikeLike