Fredrik Ekelund skriver idag på Dn om svåra frågor. Han försöker beskriva de utmaningar som vänstern står inför i ett hårdnande samhällsklimat och jag känner hans vånda inför de processer som skapat en växande främlingsfientlighet i vår stad.
I den nya mediepolitiska kartan som Maria Sveland målar upp har han därigenom straffat ut sig från de godas gemenskap.
Jag tänker att Liljestrand sällar sig till de ängsliga grindvakterna som vill reglera vilka samtal som bör föras på kultursidorna. Det är den verkliga ironin.
Uppdatering
Ann-Charlotte Marteus förklarar varför invandrardebatten bör vara ängslig.
Jag tycker hon överbetonar Ekelunds referenser till “kompisar” och använder dem till att förlöjliga honom. Frågan är om det är möjligt att förstå rasism och främlingsfientlighet utan att drabbas av den. Det är bekvämare att förfasa sig på avstånd än att samtala med de här personerna som lever nära den i vardagen.
När diskussionen blir konkret är det lätt att ta till ett raljant tonfall:
Hur gör man då, då? Ja, plötsligt börjar Ekelund plädera för att man inte ska låta invandrare bo där de vill. De bör inte bo i storstadsregioner, utan smetas ut jämnt över landet. Att den strategin redan har prövats och förkastats, bland annat för att invandrare ofta placerades där det fanns bostäder, men inga jobb, berör han inte. Huvudsaken är att invandrare inte bor varsomhelst. För det är – kulturrelativism? Va?
Det är en ganska vinklad läsning av Ekelunds text. Lite för angelägen att demonisera motståndaren.
Fredrik Ekelund tycks utgå ifrån att han och hans kompisar är upplysta per definition. Om de retar sig på muslimer, då är muslimer ett problem – exakt i paritet med deras obehag.
När vanligtvis kloka skribenter som Jens Liljestrand tycker att detta är en bra text – då blir jag bekymrad.
Den sortens etnocentricitet har lett européer väldigt fel, väldigt ofta
https://twitter.com/#!/jensliljestrand/status/172273434271825920
Tysta tankar 
Frågan styrs av enkel grund.
Krubban och dess innehåll styr det mesta i tillvaron.
Och då är det inte bara biologisk föda som skall beaktas. Upplever man sig osedd och samtidigt är hungrig så blir man stygg.
Det är därför som jag brukar tjata om teknik.
LikeLike
Menar du makten över kultursidorna som en ekonomisk drivkraft att dra en osynlig linje mellan dem som är inne och utanför?
Då blir det särskilt skamligt att samtidigt tala om öppenhet och idealism. Det långa ordet “problemformuleringsprivilegium” tar sig många uttryck.
Jag har svårt att se hur den här strategin ska lyckas mot sådana som Bengt Ohlsson och Fredrik Ekelund. De är helt enkelt lite för skickliga författare. Och har lite för mycket integritet för att låta sig skrämmas.
LikeLike
Jag var väl otydlig. Jag menade i första hand om vad artiklar och debatt behandlar. Dvs främlingsfientlighet och fascism.
Det är ett ofrånkomligt tillstånd när krubban upplevs tom eller begränsad.
Kulturfolk som debatterar ofrånkomligheter känns lite löjligt när lösningen finns i ett helt annat rum än det kulturfolk normalt bevistar.
Dom startar nämligen sällan företag som ger det tysta folket anställning och trygghet.
LikeLike
Jag förstår.
Jens Liljestrand och jag diskuterar huruvida Fredrik verkligen daltar med SD. Jag menar att han försöker beskriva frågan ur ett strategiskt perspektiv (var det smart eller ej med slöja i mosken?)
Just den handlingen höll på att kosta S valsegern i Malmö. Kanske hade det varit värt priset ur ett kultursidesperspektiv? Om det viktigaste är att hålla gränsen klar för vilka åsikter som ska tillåtas i det publika samtalet.
Här blir motsättningen mer handfast mellan etik och politik.
LikeLike
Jag har aldrig begripit mig på samtal som inte syftar till att lösa existerande eller framtida problem.
Att inte kunna prata om det svåra brukar aldrig skapa något annat än tidsfördröjning och en framtida kollaps.
Ta bara Grekland. Hur många år höll man egentligen käften och lät bli att säga det som borde ha sagts.
Nu fortsätter Anna Klara Bratt lögn diskursen.
http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/hatet-mot-feminister-vaxer
Att inte förstå att “hatet mot feminismen” i första hand beror på den manipulativa och ovetenskapliga retoriken och istället börja skrämmas med fascism är inget annat än en form av tidsfördröjning. Skapar bara ännu större hat / irritation.
LikeLike
Det var en ganska grov text. Och skrämmande upphetsad i sitt tonfall.
LikeLike
Jag tycker att Fredrik Ekelund skriver riktigt bra och ger en hypotes kring varför väljarna överger socialdemokraterna och röstar på SD. Symbolfrågor som att Mona väjer att täcka sitt hår skall inte underskattas. Jag tycker för övrigt att Mona Sahlin – som tidigare valt att lyfta fram fotbollsspelaren Zlatan som en förebild – hellre skulle valt en fotbollsspelare som Henrik Larssson att hylla. Inte minst ur ett socialdemokratiskt perspektiv.
Fredrik Ekelunds artikel är viktig och hör hemma i DN.
Frågor kring huruvida det är porr eller erotik som Ulf Lundell fyller sina romaner är väl mer tveksamma, eller vad säger Jens?
http://www.dn.se/dnbok/dnbok-hem/ulf-lundell-vid-porrens-granslinjer
LikeLike
Jag vet inte om det är viktigt att skapa en tydlig gräns för hur en kultursida ska se ut. För mig är överraskningen en del av läsupplevelsen och förutsägbarheten ett av de största problemen för papperstidningen.
Men Jens recension av Lundell kanske flyttade någon gräns?
Tack för,länken!
LikeLike
Det behövs författare som försöker skriva fördjupande och problematiserande artiklar om SD:s framgångar och vänsterns misslyckande, som Fredrik Ekelund gör. Ovan nämnde Ulf Lundell skriver på sitt högst subjektiva, oborstade och yviga sätt om politik i sin senaste roman “Allt är i rörelse”. Han reagerar snarare än analyserar denna samhällsförändring. Självklart avfärdas dessa – ur arbetarklassen komna – autodidakter av den bildade innerstadsvänstern. http://www.aftonbladet.se/kultur/article13774939.ab
Det gör inte deras texter mindre viktiga eller mindre relevanta.
LikeLike
Jag skulle nog inte beskriva Fredrik som kommen ur arbetarklassen.
LikeLike
Pingback: Malmö från Fredrik Ekelunds perspektiv « Tysta tankar