Om man med feminism menar något ursprunglig liberalt där man själv ska få definiera sig, där man möts som individ och man har lika rättigheter/skyldigheter kan män självklart vara det. Men om man menar dagens rådande variant, där man beskriver människor som kollektiv, letar generella fel hos halva befolkningen och klumpar ihop alla kritiker med Breivik och Nazister, då finns ingen plats för riktiga män. Möjligen för självplågare som söker bekräftelse genom att stå med mössan i hand och be om förlåtelse på andras vägnar. Gärna skitstövlar som nu är “omvända” och brer ut sina gamla beteenden på andra genom att nu skylla på “manlighet” och “könsroller”. De tas givetvis emot med öppna armar som bekräftar den kollektivistiska synen på män. Sen ser man även rena opportunister som plockar pluspoäng. Med det menar jag maktmän som pratar mycket om att ge plats för kvinnor, träda åt sidan, utan en tanke på att göra det själv. Det är alltid någon annan som ska göra det.
Att be vanliga strävande män, som försöker få vardagen att gå ihop med arbete och familj, att ställa upp på detta är som att be svarta att frivilligt ställa upp på sydstatssidan. Lite hårt draget.
Tack. Fast egentligen liknelsen skulle vara att vita går med i svarta pantrarna? Eller norrmän på unionssidan 1904? Eller finländare på sovjetsidan i fortsättningskriget (Det fanns.)?
Helena: Det viktigaste är inte vilket kön utan vilken könsståndpunkt (genus) man har. Som en variant på klass-klasståndpunkt från 60-70-talet.
Om en man en dag känner sig som genuset kvinna, eller hen, kan ingen ifrågasätta det. Ett genus kan ändras flera gånger om dagen. Så går man efter klasstånd.. förlåt könsståndpunkt kan man lätt vara både kvinna, man, hen, hön, hun, hän eller vilket genus som helst oberoende av fysiska attribut.
Idag är jag en svamp (artståndpunkt), och vi har massor av kön. Möjligheterna att välja genus är nästan oändliga…
Det var ett övergående tillstånd, men som svamp har man tillgång till hela 4 kön. Hur många genus man kan få från dem vet endast de mest lärda genusvetarna, men minst dubbelt så många som människor.
Tysta tankar 
Om man med feminism menar något ursprunglig liberalt där man själv ska få definiera sig, där man möts som individ och man har lika rättigheter/skyldigheter kan män självklart vara det. Men om man menar dagens rådande variant, där man beskriver människor som kollektiv, letar generella fel hos halva befolkningen och klumpar ihop alla kritiker med Breivik och Nazister, då finns ingen plats för riktiga män. Möjligen för självplågare som söker bekräftelse genom att stå med mössan i hand och be om förlåtelse på andras vägnar. Gärna skitstövlar som nu är “omvända” och brer ut sina gamla beteenden på andra genom att nu skylla på “manlighet” och “könsroller”. De tas givetvis emot med öppna armar som bekräftar den kollektivistiska synen på män. Sen ser man även rena opportunister som plockar pluspoäng. Med det menar jag maktmän som pratar mycket om att ge plats för kvinnor, träda åt sidan, utan en tanke på att göra det själv. Det är alltid någon annan som ska göra det.
Att be vanliga strävande män, som försöker få vardagen att gå ihop med arbete och familj, att ställa upp på detta är som att be svarta att frivilligt ställa upp på sydstatssidan. Lite hårt draget.
LikeLike
AV: Bra sammanfattning.
LikeLike
Tack. Fast egentligen liknelsen skulle vara att vita går med i svarta pantrarna? Eller norrmän på unionssidan 1904? Eller finländare på sovjetsidan i fortsättningskriget (Det fanns.)?
LikeLike
Klart män kan vara feminister. Se på Göran Persson. 🙂
Une feministe kan däremot varken du eller han vara utan könsbyte.
LikeLike
Jag förbannar återigen mitt språkliga övermod…
LikeLike
Gör inte det! Gläds i stället åt de insikter i franska grammatiken du får genom att våga ta en chans!
LikeLike
Tack för uppmuntran.
Jag hoppas att mitt trovärdighetskapital bygger på andra faktorer. Och lovar inte att sluta chansa…
LikeLike
Har du inte ett trovärdighetskapital inom kategorin livslångt lärande att förvalta? Det tycker jag din chansning bidrog till.
LikeLike
Jag vet att du inte har spotify men som språkintresserad är detta ljuv musik:
Jag fortsätter skriva på min hemmagjorda tevefranska…
LikeLike
Alfredsson, gissar jag?
LikeLike
Absolut!
LikeLike
Helena måste ha missat det senaste. T.o.m KD och Anders Wejryd går nu med på att man kan byta kön fast man inte byter kön.
LikeLike
Helena: Det viktigaste är inte vilket kön utan vilken könsståndpunkt (genus) man har. Som en variant på klass-klasståndpunkt från 60-70-talet.
Om en man en dag känner sig som genuset kvinna, eller hen, kan ingen ifrågasätta det. Ett genus kan ändras flera gånger om dagen. Så går man efter klasstånd.. förlåt könsståndpunkt kan man lätt vara både kvinna, man, hen, hön, hun, hän eller vilket genus som helst oberoende av fysiska attribut.
Idag är jag en svamp (artståndpunkt), och vi har massor av kön. Möjligheterna att välja genus är nästan oändliga…
LikeLike
Svamp?
Jag är i princip för lösliga och förhandlingsbara identiteter och predikar gärna trolöshetens evangelium, men där gick nog en gräns för mig.
Men det är något lockande med svampar. Att vara huvud och fot… Samt en oerhörd massa osynliga rötter.
Jag vill också bli svamp!
LikeLike
Det var ett övergående tillstånd, men som svamp har man tillgång till hela 4 kön. Hur många genus man kan få från dem vet endast de mest lärda genusvetarna, men minst dubbelt så många som människor.
LikeLike