Jag ser den oändligt sorgliga dokumentären om Keith Cederholm och anar att barnfattigdom kan se ut på många olika sätt. Kanske går det att lära sig något. Just nu kan jag inte sätta ord på vad det skulle vara.
Tysta tankar
Lärandet börjar där den trygga zonen upphör
Tysta tankar 
Oops, vad har dokumentären om Keith Cederholm med barnfattigdom att göra? För mig har det med “taskiga” barndomsförhållande att göra. Ett maskrosbarn kanske, men ett som hamnar i “dåligt” sällskap.
Sen kan man fundera på varför han inte lyckas ta sig ur “träsket” efter Jannes och Hennings hjälp?
Tycker snarare att det är en tragisk berättelse om en person som hamnat fel, men inte förmått att göra något av livet. Tragiskt åxå att livet är hårt när sjukdomen drabbar.
Finns ingen entydig bild.
LikeLike
Jag tänkte mest på hans oförmåga att knyta an till sitt eget barn – han identifierade sig som “den dålige föräldern” och lyckades leva upp till bilden. Kanske ett bekvämt försvar, men när pojken dör krakelerar bilden.
Vi talar ofta om rika barndomsmiljöer. Då är det inte bara ekonomi som påverkar utfallet. Ett bra nätverk kan ge skydd.
Men på den politiska nivån är det lättare att hantera ekonomi. Kanske.
LikeLike
Orkar inte kommentera de frånvarande fäderna just idag. Jag fastnade i varför han bytte dialekt hela tiden. Kändes som två olika personer. Kände mej nästan bedragen…
LikeLike
Jo, det var en obehaglig dubbelhet. Charmigt manipulativ och smygande hotfull.
Och som förälder en fullständig katastrof, vilket han upptäcker för sent.
Det var ett program som väckte många känslor. Var gick det fel?
LikeLike