Länk till Ekot
Jag är faktiskt ganska skeptisk mot förebilder över huvud taget. Tanken på att organisera platser till våra 300 förskollärarstudenter på certifierade övningsskolor skrämmer mig. Vilka kriterier ska vi använda för att certifiera dessa?
Jag ser bara byråkrati och formalism. Satsa pengarna på handledarutbildning!
Tysta tankar 
Jag tror inte heller det är en särskilt bra idé. Men det är också alldeles galet att lärarutbildningarna skickar ut VFU-studenter till oss på skolorna utan att vi som ska vara handledare får den minsta lilla utbildning för att ta hand om dessa – och många gånger inte ens någon särskild information om vad som förväntas av oss…
LikeLike
Men någon utbildning har ni väl?
De flesta handledare har väl gått en lärarutbildning och funderat mycket över de här frågorna.
I Malmö satsar vi på handledarutbildning – men det saknas ekonomiska incitament.
LikeLike
För ett antal år sedan gick jag en handledarutbildning. Var väl givande. Blev lite reflekterande över lärarskapet, vad man förväntas göra i de olika praktikstegen och hur utbildningen är upplagd.
Det är nyttigt med VFU-are. Man får tänka till varför man gör som man gör. Lätt att komma in i oreflekterade rutiner. Tyvärr verkar inte högskolan i Dalarna vilja skicka elever till frigymnasier längre. Annars är det ju en bra rekryteringsgrund för skolan också. Man har möjlighet att testa en ny lärare under en tid, samtidigt som denne kan göra sina misstag (det gör alla) under praktiken och växa in i rollen.
Undrar också på vilka grunder vissa skolor skulle bedömas bättre än andra. Huvudsaken är att man får en handledare som ser personen bakom lärarstudenten och anpassar praktiken efter dennes förutsättningar. När jag läste PPU en gång i tiden efter naturvetenskaplig magisterexamen, mera kemi och flera lärarjobb skulle vi auskultera första tiden. Redan första lektionen körde jag oförberedda gruppdiskussioner i NK A. Knappast något man utsätter en 19-åring direkt från gymnasiet själv för. Just att se de individuella förutsättningarna hos olika individer och arbeta därifrån är nog lärarskapets största utmaning och styrka. Tyvärr är det inte alltid möjligt pga tidspress, styrdokument och stora grupper. Det blir löpandebandundervisning, häng på tåget när det går. Risk att det blir det när VFU förläggs till få skolor som ska ha alla studenter.
LikeLike
Det finns en uppenbar risk att det blir modellinlärning – de bästa lärarna lär ut de bästa metoderna ( som förutsätts passa alla barn och studenter)
LikeLike
Nej, jag har inte fått något sådant, men ansvarar ändå för en VFU-student just nu – som ska göra 9+4+4 veckor hos mig (han är inte min första). Jag anser det f ö inte särskilt lyckat att all VFU förläggs till samma skola, och samma lärare.
Jag har förstått att andra kollegor har samma erfarenhet som jag.
Jag minns dock från min egen utbildningstid att mina handledare fick viss utbildning i sitt handledarskap och att vi t o m var med på gemensamma seminarier. Det kändes tryggt för oss alla.
LikeLike
Det finns två starka motverkande krafter. Å ena sidan vill vi grantera studenterna någon form av likvärdighet – å andra sidan försöker vi vårda tanken på att mötet mellan barn, handledare och student har en egen kvalitet som vi inte ska likrikta.
En katalog med mål och kriterier löser inte den här motsättningen.
LikeLike
Ibland funderar man på JB funderar. Detta är väl ytterligare en flopp som läralegget.
LikeLike
Bara ibland. Inte för att jag önskar Baylan tillbaka, men det är intressant att vi har en utbildningsminister som inte kan skolan, en justitieminister som inte kan jura A1 och hade en miljöminister som inte hade en susning om miljö. Nej, vi ska inte endast ha utbildade akademiker som politiker, men om man tar på sig en ministerpost borde det ingå någon sorts “crash corse” i grunderna. Skulle bespara dem några grodor och vara en katastrof för kvällspressen.
LikeLike
Vilka könsstereotypa kvinnobilder?
Vart tog denna kvinnlighet i vägen?
LikeLike
Menar du illustrationen? En del av de här idealen försvann nog efter kulturrevolutionen – nu är det familj och industrialisering som gäller i Kina.
Tror jag.
LikeLike
Jag vart lite intresserad av begreppet diskurser.
Samtliga bilder visar kvinnor i manliga miljöer och med ganska manlig klädsel.
Men puff så försvann denna kvinnlighet.
Vi har ett motsvarande diskursprojekt i Sverige. När man läser jobbannonser i de stora tidningar så är det kvinnor på bild på i stort sett alla traditionellt manliga yrkesgrenar.
Är det någon högre makt som blivit anställd till att koda om våra hjärnor?
LikeLike
Högre makt? Du menar Centralkommitten eller politbyrån?
LikeLike
Nej! samma typ av kollektiva diskurs (“Mentalt moln” för att göra en liknelse med IT-molnet) som fick för sig en massa saker i vår ungdom.
Något som liknar gemensamma religiösa förställningar eller mode i glasögonbågar.
Sånt är genuint spännande att förstå sig på.
LikeLike
Jag är inte säker på att det går att förstå sig på. En del av de här bilderna tror jag kan vara genuint frigörande och energiskapande. Andra fungerar nog mer förtryckande.
Men det kanske går att dra en gräns mellan vanligt mode och den form av politisk ideologiproduktion som gestaltas i bilderna ovan?
LikeLike
Nej! Den gränsen verkar vara svår att dra och jag inser att min desperation ofta handlar om denna typ av “molnproduktioner” helt oavsett metod.
Jag inser naturligtvis att vissa “molnproduktioner” är mer harmlösa.
Glasögonbågsmode tillhör definitivt de mer harmlösa så länge som folk kan se genom glasögonen.
LikeLike
Harmlösa och i en del fall riktigt underhållande!
Vi famlar kanske efter hållbara livslögner – skönhet fungerar ganska bra för många. Men den är också en svekfull vän…
LikeLike
Pingback: #skolchatt « You're no different to me