“Fiktivt våld gör forskare aggressiva” – uppdaterad

Posted on by

Datorspelsdebatten visar inga tecken på avmattning.

Länk till Johannes Åman på DN

20120113-213052.jpg

Kolegan Bo Reimer gör några viktiga förtydliganden i den här artikeln.

Vi vill gärna tro att vetenskapen kan ge oss slutgiltiga svar på viktiga samhällsfrågor. En del av forskarsamhället försöker också motivera sitt existensberättande med löften om sådana svar. Men den kan inte det. Forskning är alltid en pågående process, forskningsresultat preliminära. Vetenskapen har en gräns. Den hjälper oss en bra bit på vägen. Men sedan måste vi tänka själva.

59 thoughts on ““Fiktivt våld gör forskare aggressiva” – uppdaterad”

  3. Jag tyckte att det var en dålig artikel, och att skribenten talar om sin egen forskning låter som ett skämt. Det finns säkerligen lite ironi instoppat i artikeln, men men.

    Personligen tror jag det finns de som har aggressiva tendenser som skulle kunna dra nytta av våldsamma spel, i vissa aspekter. Jag tror att det är möjligt att särskilda individer skulle få utlopp för sin frustration och aggressivitet, bättre att de får det i spelet än i verkligheten. Men det är mina personliga tankar, det gör inte mig till forskare 😉

    Like

    Reply ↓

    • Jag tror att det finns mer än lite ironi i artikeln. Mycket mer.

      I just den här frågan är tyvärr din åsikt lika betydelsefull som diverse forskares. Snart ska de bevisa guds existens och tillverka guld också.

      Svårigheterna att tolka resultaten är överväldigande.

      Like

      Reply ↓

      • Visst är forskning ingen garanti för att uppnå någon “sanning” när någon inte finns att erhålla, men mer forskning hjälper oss förhoppningsvis att uppnå lite mer förståelse. En platå att utgå ifrån.

        Like

        Reply ↓

      • Jo, bilden av forskningen som “den store vägvisaren” har delvi ersatt religionen i dagens samhälle.

        Man kan jämföra med förhoppningarna på skolforskningen och frågan “vilket är det bästa sättet att undervisa/ lära barn att läsa?”.

        Like

        Reply ↓

        • Frågan är fel ställd. Det vi söker svar på är snarare något i stil med “Utifrån vad vi vet i dag, vilka är de effektivaste/framgångsrikaste/rationellaste (vilket vi nu menar) sätten att undervisa i avkodning/litteracitet (eller vad vi nu menar när vi använder paraplybegreppet “läsning”) och vad beror det på att just dessa fungerar i just dessa sammanhang?” Vi söker dessutom dessa svar väl medvetna om att i morgon, eller i övermorgon, kommer nya upptäckter att göras, nya samband att upptäckas, nya samband påvisas som gör att det som i dag framstår som en överlägsen metod i morgon verkar hopplöst gammaldags.

          Och detsamma gäller TV-spel, datorspel ,mobiltelefonanvändande och bilkörning, eller vilken kombination som helst av dessa fyra – tusentals forskningsrapporter och vi står med två läger i prestigefyllda skyttegravskrig. Det är tydliga indikationer på att här behövs mer forskning.

          Like

          Reply ↓

        • Att vetenskapen har ersatt religionen som den enda godtagbara “Sanningen” är också en väldigt intressant diskussion som jag skulle vilja ha i framtiden. Det som skiljer dem åt dock, i andan, även om det inte alltid följs, är att vetenskapens svar står öppet för kritik och påstår sig inte vara den ultimata “svaret”, förhoppningsvis är den alltid redo för revideringar.

          Like

          Reply ↓

        • Jag fick inte uppfattningen att de tre forskarna från KI var ute efter debatt. Snarare var de oerhört indignerade över att det fanns fler åsikter och studier som ifrågasatte deras rsultat.

          Like

          Reply ↓

        • Vilket i sig understryker behovet av ytterligare forskning med dubbla streck – forskares indignation över att ifrågasättas är ett tydligt tecken på att här finns mer att finna och de är medvetna om detta. Ingen som helst skillnad mellan forskare och entreprenörer på den fronten. .

          Like

          Reply ↓

        • Jag tror dessutom inte att de ärhelt bekväma i den här rollen där de otydliga hierarkierna hotar att välta upp och ned på bilden av vem som har det verömda tolkningsföreträdet.

          Hjärnforskare borde väl om någon grupp ta avstånd ifrån de enkla lösningarna.

          Like

          Reply ↓

      • Jag tror att det är svårt att argumentera mot forskning. Möjligtvis går det att diskutera huruvida fältet verkligen är möjligt att beforska utifrån de här moraliska förväntningarna som vibrerar under ytan?

        Like

        Reply ↓

        • Vissa frågor är svåra att ge allmänna svar på:
          När ska barn gå och lägga sig?
          Ska de få godis på vardagar?
          Hur mycket teve/teveform ska de få ägna sig åt?
          Ska de gå svära?
          Dricka vin på julafton?

          Jag menar att det finns en stark förväntan på sen goda förväntan att ta det rätta beslutet och att detta kan beskrivas i moraliska termer. Sedan kan vi vända oss till Anna Wahlgren eller forskningen. Till sist är vi ändå ensamma i beslutet.

          Like

          Reply ↓

        • I ett fall som detta, konsekvenser av datorspel, så kan forskningsrön ge en uppfattning om hur just dessa konsekvenser faktiskt ser ut, positiva såväl som negativa. Sen är det upp till oss att ta beslut utifrån dessa rön.

          Poängen är att det beslut vi tar efter att ha tagit del av dessa rön är ett informerat beslut, i stället för att gissa vilt eller gå på vad grannen tycker. Det är alltid lite jobbigt att acceptera att ansvaret för beslutet faktiskt ligger på en själv, men det är en del av vad det innebär att vara vuxen.

          Like

          Reply ↓

        • Jag kan inte låta bli att associera till videovåldsdebatten som var minst lika infekterad. Det höga tonläget och de tvärsäkra forskarna går igen.

          Like

          Reply ↓

        • Videovåldsdebatten präglades av en stor andel känslor, en stor andel tyckande och en mycket liten, tunn, omärklig andel försynt, obemärkt och otillräcklig forskning (Var inte Siewert Öholm inblandad på ett hörn även där, eller specialserade han sig på hårdrock?) Behöver vi verkligen upprepa den processen?

          Like

          Reply ↓

  5. Jag kommer ihåg forskningsrapporter där man tvärsäkert hävdade att mobilanvändning vid ratten inte ökade olycksrisken. En absurd läsning för alla som sätt mobilpratande bilister sakta ner och börja veva av och an mellan filerna.

    Det som försvårar här är att det finns väldigt stora pengar inblandade. Som konsument av forskarrapporter bör man då bli dubbelt misstänksam.

    Like

    Reply ↓

  6. Pingback: Karin Boye om forskning « You're no different to me

  7. Det här med videovåldsdebatten får mig att tänka på en avhandling, eller något liknande, som jag läste för ett tag sedan. När radion blev ett faktum i allas vardagsrum blev det en stor debatt om hur detta bidrog till att eleverna inte skulle kunna göra läxor mm då hemmen hade fullt med liv dagarna i sträck. Jag tror det även var en oro att familjelivet och kommunikationen hemma skulle drabbas. Samma fenomen dök upp när TVn blev populärt, hur skulle nu detta påverka familjevärderingarna osv… Som med det mesta måste något varit med oss under en längre period innan “vi” lugnar ner oss och låter det bli en naturlig del av vår vardag. Sedan menar jag inte att vi inte ska vara varse om olika sidoeffekter som kan drabba barn och vuxna på diverse sätt.

    Like

    Reply ↓

    • Du beskriver forskningens delvis självpåtagna uppgift att vara varningsklocka och moralisk rådgivare i svåra frågor.

      Det är naturligtvis smickrande när någon frågar och man plötsligt blir expert på diverse fenomen bara för att man skrivit en avhandling. När det gäller KI-gänget tycker jag definitivt att de har lämnat sin trygga domän och fått oförtjänt mycket uppmuntran för detta.

      Like

      Reply ↓

Leave a comment