Det här med att dyrka ungdomen blir allt mer besvärligt när man närmar sig pensionsåldern. Man riskerar att bli avslöjad som patetisk och jag hör orden väsas:
– Dress your age!

Strindberg löste problemet på ett annat sätt.

Ungdom och dårskap

Läraren talade: Vad synes dig om detta ordspråket ?
»De unga inbilla sig att de gamla äro dårar, och de
gamla veta, att de unga äro det.» – Lärjungen
svarade: Det är alldeles riktigt. Ty när jag var ung inbillade
jag mig förstå allting bättre än de gamle, men jag
förstod egentligen ingenting. Jag var ung och dum;
förväxlade mitt eget och andras vetande, trodde att det
jag lärt var mitt; när jag läst en bok, gick jag ut i
sällskap och gav ifrån mig det inhämtade såsom om
jag uppfunnit det själv; jag var tjuv således. Men jag
var även rov för en annan villfarelse, nämligen att jag
förstod allt det jag mindes, eller att jag visste det jag
för tillfället erinrade. Logaritmerna t. ex. förstod jag
icke vid 14 års ålder, men jag lärde mig proceduren
utantill och begagnade dem som genväg. Varför alla
de bråk kunde förkortas med 3, vilkas siffrors summa
kunde divideras med 3, förstod jag inte, men jag lärde
det utantill. – Nåväl, om man vill studera en detalj
av en vetenskap börjar man att samla material, annars
blir det bosch; men den unge mannen går ut och griper
om livets svåra vetenskap utan erfarenheter, det vill
säga material; därför blir det som det blir. Jag ser
mig nu som ung student, högfärdig med andras
vetande, lånta fjädrar, förakt för de gamle, och likafullt
allt vad jag stulit ur böckerna, var stulet av de gamle
som skrivit läroböckerna, ty de unga skriva inga
läroböcker. O ungdom, o dårskap.