Sydsvenskans serie om män och manlighet rullar på. Idag möter vi den förre stjärnmålvakten som blev fotograf. Frågan är vilken roll idrotten har spelat i hans identitetsarbete?

Känslosamme Jan Nordström fick av tidiga flickvänner veta att han ”borde vara lite tuffare”. Under många år försökte han passa in i en mansroll som inte var hans. Den stora förvirringen har gett honom år av identitetskris. Ätstörningar, djupa depressioner, självmordsförsök.

Jag tror de flesta av oss brottas med frågan hur vi ska vara för att passa in och många drömmer om en värld utan schabloner. Dagens artikel är hoppfull. Det går att vara känslosam inom den manliga gemenskapen. Kanske är jag mest förvånad över att någon är förvånad.

I dagens andra text beskriver kollegan Jesper Fundberg betydelsen av att män utvecklar ett bredare register för närhet.

Jesper Fundberg vill inte se ett Sverige fyllt av män som kramas. Däremot hoppas han att mannen i framtiden kan ha skaffat sig ett bredare register för hur han uttrycker närhet.

– Som det är nu hoppar man över allt som finns mellan något slags ytlig vänskap och rå kåthet. Allt däremellan är som bortraderat och kvar blir bara de starka uttrycken. Är man nära varandra handlar allt plötsligt om sex. Men tänk om man hade övat lite på nyanserna, på vad den här intimiteten handlar om rent praktiskt. Om man hade pratat om det skulle man kunna hantera det på ett helt annat sätt.

Jag kunde inte ha sagt det bättre själv.

Vad händer bakom dessa murar? (kuggfråga!)