Jag är uppvuxen med romantiska föreställningar om kritisk journalistik och tidningarnas grundläggande funktion i det demokratiska samhället. Idag avslöjas turerna bakom Sydsvenskans VD:s bonus och avgångsvederlag. Han har fått större bonus när förlusten ökat.

https://twitter.com/piakristina/status/139371037837103108

Ägarfamiljen Bonniers väljer att inte kommentera.

Samtidigt brottas tidningen med ekonomiska problem och många mister jobben i nedskärningar. Antagligen är de långsiktiga skadeverkningarna svåra att överblicka. Vem vill läsa en tidning där reportrarna inte ens kan kontrollera sin egen ledning?

Under dagen har jag varit på VFU-besök och sett entusiastiska lärare undervisa niondeklassare om pressens roll och det journalistiska hantverket. Snart åker de på studiebesök till Sydsvenskan Live.

Det är en klen tröst att den verksamheten finns kvar sedan Tidningen i skolan lades ner i Skåne. Johan Ståhls miljoner hade räckt långt för att driva den. Vi är många som saknar de duktiga pedagogerna på TiS.

Förhoppningsvis tappar inte journalisterna på Sydsvenskan sugen. Det finns tillräckligt många tappade sugar redan.

Uppdatering
Och ironiskt nog läggs Sydsvenskan live ner nu. Det kanske inte enbart är Johan Ståhls fel?