Man önskar att Fanny Ambjörnssons Rosa. Den farliga färgen hade varit där för oss, femme-feministerna, då. Innan vi gav upp. En viktig bok: för att den leder i bevis hur föraktet för det feminint kodade lever inte bara i mainstream-samhället, bland föräldrar med halvsmälta genusidéer, utan också inom vänstern och hbtq-rörelsen.
Om rädslan för en färg! Om skulden bland de föräldrar som upplever sina barns färgval som ett misslyckande. Om skräcken för det feminina inom feminismen.
De här verkar vara en riktigt spännande bok för oss som gillar att leva farligt.
Uppdatering:
Tysta tankar 
När jag tittar på foton på mig själv från 80 talet så ser jag en ung man med barnvagn, jättestora glasögon, stort och högt hår och värst av allt:
Jag har olika rosa tröjor på mig.
Pastellåldern.
men mina söner vart pojkiga och min dotter typisk dotter fastän hon just nu gör ren reaktor 2 i Ringhals.
LikeLike
Jag hade batiktröjor och sådana som ändrade färg när efter värmen.
Nu frågor kvinnor i min närhet om jag verkligen tänker gå ut i den feminina halsduken.
LikeLike