Jag funderar över inlägget om Emanuel (den lille elektrikern) och tänker på när jag första gången hörde ordet “anakronism”.

Någon beskrev en detalj i Familjen Flinta som anakronistisk och jag minns min förvåning över att det inte fanns något enkelt samband mellan tid och utveckling.

De flesta av oss kämpar för att hänga med och några vill gärna ligga i framkant. Andra lever sina liv i tidsfickor där gammalt och nytt möts.

Peps Persson har en klocka som står still. Två gånger per dygn går den rätt.