10 thoughts on “DEJA:s expert om pojkars läsning”

  3. En fråga!

    När skolfolk pratar läsning menar de då med automatik sk påhitteläsning dvs det som brukar benämnas skönlitteratur.

    Mats: Du minns väl min facktidningslista. Räknas sånt. Eller alla fackböcker som jag klämt sedan barndomen. Är man en äkta tekniker / naturvetare så finns det en tendens att ca 90 % av sk läsning inte behandlar påhitteläsning.

    Kan det möjligen vara så att en viss andel av den pojkiga populationen hellre läser fakta än fiktion. Gäller i vart fall mig, mina söner och alla karlar jag egentligen känner.

    Det var visst någon som läste en påhittebok 1978.

    😉

    Jag är så fräck att jag påstår följande:

    På individnivå gäller följande:

    Det finns sannolikt ett omvänt förhållande mellan individuppdelad exportintäkt och hittepåläsning.

    Like

    Reply ↓

      • Hoppas du har rätt.

        Men faktum är att jag minns min egen grundskola och ännu tydligare mina tre barns (nu unga vuxna).

        När man skulle läsa så var det alltid skönlitteratur.

        Kan inte påminna mig en enda verkstadshandbok om amerikanska V8;or eller en enda “How to build a…..”

        Inte ens på svenska.

        Men mina ungar hade det bra. Dom lärde sig läsa på kudden tillsammans med mig. Då var det många “Så funkar det böcker”. Min dotter påminner mig då och då om den där boken som beskrev hur ett kommunalt avloppsnät är uppbyggt. Med ritningar och allt. Fanns på biblans barnavdelning som en kvarleva från 70 talets folkhemsbygge. (en slags arbetarlitteratur för barn och ungdomar. Dom skulle veta att rörläggare och rörmokare var landets stora hjältar.)

        Kalle Bromsvagn var en tidig variant!

        http://www.tradera.com/KALLE-BROMSVAGN-HOPPAR-AV-BILL-PEET-I-FINT-SKICK-auktion_341213_138115278

        Like

        Reply ↓

  4. Tja, egentligen så är det ju inte så fruktansvärt komplicerat, om medvetet styr undervisningen så att den inte ska passa pojkar så är det ju sen inte så förvånansvärt om de inte känner sig hemma i den och inte heller prioriterar den. Samtidigt om man styr mot och premierar det som i traditionell mening passar flickor så kommer de att få bättre resultat. Dett har ju varit en medveten strategi, i alla fall under 90-talet. Så vitt jag kan se så har det sedan följt samma mönster.
    För att ta exempel från min egen tid i skolan så handlade svenskaundervisningen om att skriva och tolka dikter, att läsa och analysera böcker om “livsöden” och relationsdramor. En provuppgift bestod ofta av att i princip “skriva dagbok” eller beskriva senaste gången man blivit ledsen/lycklig. En presentation/ett grupparbete handlade om att skriva en dikt och läsa upp den samt förklara varför man valt olika obskyra ord (utan sammanhang) för att representera känslor eller tankar och hade man inte stoppat in en massa sådana så hävdades det tyda på begränsat ordförråd…

    Resultatet blev naturligtvis som förväntat…

    Like

    Reply ↓

  5. Morrica

    “Den skola du minns från din barndom är inte dagens skola. Den skola dina barn gått i är inte heller dagens skola.

    Även skola utvecklas, vet du.”

    Det förefaller vara väldigt mycket i det här avseendet som är sig likt trots alla påstådda förändringar.

    Like

    Reply ↓

    • Jag vet att det gör det, och ändå är det tillräckligt mycket som skiljer för att orsaka att erfarenheter från anno dazumal inte är tillräckligt applicerbara på dagens skola för att vara helt relevanta i debatten. Visst är det lite fascinerande?

      Like

      Reply ↓

Leave a comment