Jag är på väg att landa och besöker min syster i den idylliska byn Rörum. Vi delar intresset för handarbete och den här bonaden har funnits länge i släkten.

Vi går en promenad och häpnar över blomsterprakten. När det gäller röda rosor kallar jag dem alltid “Ingrid Bergman”

Vi stannar framför stenen framför värdshuset. Jag tvingas googla betydelsen av årtalet och initialerna. Skäms.

Vi passerar waldorfförskolan Fridhem och all min misstänksamhet förflyktigas. Jag är förförd.