Filosofiska rummet berör ett viktigt ämne.
Är det sant – vi är bättre på att hitta stöd för egna teser än andras argument?
Jag återupplever min debatt med Gudrun Schyman och Ingemar Gens och funderar på om det verkligen var ett bra samtal. Kanske borde jag ha fokuserat på att dunka in mina poänger. Fast då hade det inte varit ett samtal i min mening.
Vad är ett samtal egentligen?
Tysta tankar 
Hur gjorde Gudrun? Samtalade hon eller försökte hon dunka in poänger? En annan sak, har Gudrun Schyman och Ingemar Gens liknande uppfattningar eller skiljer de sig åt?
LikeLike
Det svåraste var frågan hur vi ska se på betydelsen av lärarnas könstillhörighet. Ingemar och Gudrun är väldigt överens om att den verkligen inte BORDE spela någon roll för hur uppdraget realiseras..
Samtidigt beskriver de ofta människa som fångad av strukturer och föreställningar.
Så skillnaden är att jag beskriver barnet som fritt medan de ser barnet som ett objekt för uppfostran.
De beskriver pedagogerna som fria (och i bästa fall “medvetna”) medan jag ser dem som ohjälpligt fångade av sina erfarenheter.
Men det här är positioner och mitt främsta mål är att vi inte ska fastna på den tröstalösa arv/miljönivån.
Några poänger lyckades nog jag att dunka in också…
LikeLike
Tack Mats! Då var det som jag misstänkte, två mot en i samtalet.
Jag sympatiserar med din människosyn.
LikeLike
Jag försöker undvika att se det i konflikttermer och menar nog att Filosofiska rummet gav utrymme för funderingar om vad som egentligen händer i mötet mellan människor.
Ibland blir det alltför tydligt om vi inte vill utsätta oss för risken att ompröva våra erfarenheter.
LikeLike
Jag håller med dig i grunden, tycker bara att det var synd att det inte fanns tre olika perspektiv i samtalet. Det hade varit mer givande.
LikeLike