Dagens Zoran

Posted on by

https://twitter.com/zoranalagic/status/64073967484407809

Gunilla Ladberg skrev boken “Daghem – förvaringsplats eller barnmiljö” 1974. Margareta Winbergs förre informatör ger feminismen ständigt nya ansikten. Just det här känns ganska gammalt.

Förskolan är en del av utbildningspolitiken – inte familjepolitiken!

42 thoughts on “Dagens Zoran”

  1. Jag tycker att Zoran ska släppa diskussionen om förskolan. Fy FAN vad jag blir arg när forskollärare ska tycka om hur vi ämneslärare ska arbeta. En företrädare för oss i LR ska inte tycka så mycket om hur en annan grupp ska definiera sin yrkesidentitet etc.

    Like

    Reply ↓

    • Zoran har, om jag förstått honom rätt, barn i förskolan. Menar du på fullt allvar att föräldrar inte får lov att tycka om förskolan? Jisses, nu börjar debatten verkligen spåra ur!

      Like

      Reply ↓

    • Håller med dig Jan att många förskollärare har väldigt mycket åsikter om ämneslärares jobb – ämneslärare på högstadiet och gymnasiet. Det är väldigt mycket som förskollärare tycker om skolan, utan att egentligen ha varken erfarenhet eller utbildning. Eller hur Mats?

      Sen kan jag undra om inte Zoran vill provocera er?

      Men jag tycker också att det är konstigt att du Mats raljerar så mycket över Zoran, känns nästan som om du har gjort det till en kampanj mot honom. Gå på sakfrågan istället för att göra narr av honom!

      Like

      Reply ↓

      • Vilka förskollärare tänker du på? “väldigt många”? Ungefär hur stor andel?

        Om Zoran vill provocera lyckas han bra. Men i hans maktposition kan man kräva ett konsekventare språkbruk.

        Jag har fullt upp med att förstå retoriken.

        Like

        Reply ↓

        • Mats,
          Jag har inte pratat om väldigt många, utan många. Detta grundar jag på alla de kommentarer som kom av Zarembas artikel på nätdelen av DN, samt åsikter på bloggar, samt de som jag har pratat med mun till mun. Sammanlagt – många!

          Sen när det gäller har väldigt mycket åsikter om högstadiet – bland annat de exemplen som Zaremba tar upp, men även allmänt i debatten. Väldigt mycket åsikter och det har du också Mats, utan att för den skull någonsin jobbat som betygssättande lärare någon längre tid (åtminstone så vitt jag vet och vad du har uppgett).

          Jag brukar verkligen inte sätta mig på höga hästar när det gäller förskolan, har verkligen inte varit inne i den debatten. Varför? Förutom att jag har tre barn som alla har gått i förskolan har jag ingen utbildning och erfarenhet av förskolan. Att vara proffstyckare känner jag inte för.

          Jag tycker fortfarande att du ska fråga Zoran vad han menar istället för att göra dig lustig över honom på ett rajlerande sätt. Fråga vad han vill uppnå och varför han använder ordet dagis när han vet att man bytt namn till förskola för länge sen. Jag tycker i alla fall att du framstår mer seriös då, men det är självklart ditt eget val.

          Like

          Reply ↓

        • Hej Johan!
          Tack för dina vänliga råd. Jag ska fundera på dem.

          OK – “väldigt” syftade inte på antalet förskollärare utan på mängden åsikter. Det finns en viss skillnad där.

          Jag har satt betyg de senaste tio åren på högskolan och inser att det är en nödvändig del av utbildningsväsendet. I bästa fall är underlaget fylligt och kriterierna transparenta. Då är det ett ganska behagligt uppdrag. Ibland är det mer komplicerat och jag tycker inte det blir lättare med åren.

          Det är tydligt att många elever och studenter behöver betygen som motiverande faktor. Jag har lite svårare att motivera varför vi ska sortera blivande lärare på en tregradig skala när läkarstuderande slipper.

          Men det är väl inte mina kunskaper i bedömningens didaktik som är ämnet? Har jag skrivit något du reagerar på?
          Någon annan gång skulle jag gärna diskutera bedömning av estetiska processer som jag skrev en uppsats om för länge sedan – men det är svåra frågor som inte lämpar sig för polarisering.

          Jag håller med Janne om Zoran – om du läser hans tweets kommer du upptäcka att han har fått liknande frågor från ganska många håll. Den vanligaste strategin är att gå till motattack och glida in i en oskuldsfull “jag är bara förälder”-position. Alternativt “jag är inte lärare” när de pedagogiska grundkunskaperna brister.

          De första gångerna fungerade det tricket ganska bra. Nu tycker jag att det känns mer cyniskt beräknande. Han testar gränserna åt Metta Fjelkner och LR. I förbifarten klampar elefanten runt i porslinsbutiken med ett oskyldigt leende…

          Jag är inte säker på att informatörer bör ha någon heder – det kan hindra dem från att göra ett bra uppdrag. Men det är upp till medlemmarna att bedöma insatsen. Jag tycker han spelar ett högt spel.

          Har jag gjort mig lustig över Zoran?

          Kanske tycker jag att det finns något odrägligt självbelåtet när han berömmer alla som upprepar hans åsikter. Se nedan om definitioner.

          Like

          Reply ↓

        • Johan!
          Jag gissar att du som skolledare ibland ställs inför situationer där gränserna för din ämneskompetens prövas och du tvingas göra allmänna antagande utifrån teorier om hur barn är och kunskap utvecklas, hur arbetslag borde fungera, eller hur bedömning påverkar undervisning?

          Det är ganska självklart att jag som lärarutbildare också förväntas kunna hantera dessa frågor!

          Like

          Reply ↓

      • Överhuvudtaget är det en del som tycker mycket om andras yrken utan att ha tillräckliga kunskaper om det. Problemet är dock inte att folk tycker, utan att det är tyckandet i sig som godkänns medan vad de professionella säger, inte godkänns. Om jag går till en läkare, lyssnar jag främst på läkaren. Jag tror inte att den som sitter bredvid och tycker om något eller hur det skall vara egentligen, har rätt. Jag förlitar mig på att den som har en utbildning, verkat i många år faktiskt vet mer än vad ett tyckande står för. Men så är det inte inom skolans och utbildningens värld. Där är det alla utanför som vet bäst hur något skall vara. Kanske för att de tillåtits anse det. Om man för samma kampanj mot vilken yrkesgrupp som helst, kommer alla till slut misstro dem.

        Själv har jag bedömt och betygsatt examinationer, VFU-rapporter och examensarbeten, samt en hel del uppsatser på magisterprogrammet i tolv år och sen 08 med Bolognabetygen, dvs. från A-F. Jag känner till svårigheterna och håller med dig Mats att man ibland kan undra varför det är så viktigt att dela upp studenternas prestationer på det här sättet. Antingen kan man något eller också inte. Detta med att kunna något bra eller dåligt har jag mycket svårt att förstå. I vilket fall blir det en aning godtyckligt eftersom vi inte har någon konsensus av vad som är bra eller dåligt. Och när betygskriterierna innehåller dessa värderande inslag, cementeras det. Men det är så som elevernas prestationer i skolan skall bedömas.

        Jag bedömer ändå att Bolognabetygen är mer rättvisa.

        Egentligen bryr jag mig inte så mycket om att den allmänna opinionen tycker, men begär ändå att de som ansvarar för utbildningen och dess frågor gör mer än bara tycker och mer än bara lyssnar på andrahandsuppgifter och gör dessa till det sanna. Och jag begär att de faktiskt tar reda på hur det faktiskt ser ut och inte vad de tror är sant, därför att det passar deras egen agenda.

        Like

        Reply ↓

        • Jag kan ha synpunkter på min husläkare och då får han motivera och förklara sig. Om jag har synpunkter på ämneslärare (jag är förskollärare 🙂 ) så får ämneslärarna förklara sig. Det kan till och med vara utvecklande för alla parter. Jag ska inte automatiskt bli betraktad som en ignorant för att jag är förskollärare och inte ämneslärare. Det här gäller i den omvända riktningen också.

          Sedan har vi det här med vilka som räknas som lärare, vilket Mats är inne på längre ner på sidan. Om jag har en utbildning som formellt gör mig till lärare, får jag då inte vara med i diskussioner som rör “lärare”? 😉 (jag är både förskollärare och idrottslärare, samt simlärare) Och dom som är utbildade under 2000-talet och som fått en läraridentitet men jobbar som förskollärare, får dom vara med i debatten? Vem ska täppa till käften på vem?

          Och så länge som de olika typerna av lärare inte har en egen röst, ett eget forum att diskutera sina egna kunskaper och erfarenheter, samt inte har en någorlunda enig uppfattning om mål och metoder, då får man nog stå ut med det här.

          Like

          Reply ↓

        • Självklart Maths … jag skrev att jag lyssnar främst på läkaren .. om jag då ber den att förklara för mig och om jag inte litar på den läkarens förklaring går jag till en annan läkare.

          Alla som har fått en lärarexamen måste räknas in som lärare på olika nivåer och för olika barn och elevgrupper.

          Som jag skrivit tidigare någonstans – hur skall jag kunna utbilda olika grupper inom lärarutbildningen om vissa inte anses vara lärare. Det är ju absurt.

          Like

          Reply ↓

  3. Ah, ja. I ett samhälle som i den offentliga retoriken bäddar in skolan mellan vård och omsorg och skiljer ut den från utbildning och forskning med samma fermitet som en flock vargar skiljer ut sin utvalda måltid från övriga flocken bäddar för just denna konflikt.

    Retorisk och organisatoriskt ligger kommunala förskolor och skolor i samma madrasserade box som övrig omsorg och vård. Det är i princip enbart på det rikspolitiska planet skolan tillhör utbildningsdepartementet.

    Inte en helt lyckad organisationsform, kanske?

    Like

    Reply ↓

    • Jag tror inte att det är möjligt att renodla aspekten “kvalificering” i ett utbildningssystem. Jag möter studenter på högskolenivå som har blandade drivkrafter bakom sina studier och det är naturligtvis olyckligt om även högskolor reduceras till en “förvaringsplats” – i det här fallet av arbetslösa och vilsna personer.

      Vi som arbetar inom utbildningssystemet vill gärna betona utbildningens samhällsnytta och personlighetsutvecklande sidor – oberoende av vilken ålder vi arbetar med!

      Like

      Reply ↓

      • Jag hävdar att ett fokus på kvalificering för framtida arbete kan ge oerhört bra personlighetsutvecklande effekter också. Däremot har utbildning utan mål ofta visat sig degradera individens självutveckling med en miljö utan struktur.

        Like

        Reply ↓

    • En del i upprördheten stammar ur det att Zoran vill se en strikt omsorgsverksamhet utan lärandeuppdrag och inte tar en diskussion om det utan bemöter kritiken som överkänslig o.dyl.

      Like

      Reply ↓

      • Är det verkligen det han säger? Är det inte snarare så att hans twittrande m m markerar att det måste finnas en gräns för skolifieringen?

        Själv tröttnar jag fort på Zoran-debatterna. I LR på speed försökte jag ta upp en mer av en diskussion. Då dog den debatten! Är folk intresserade av att reda ut saker? Eller tycker man det är mer givande att ilsket “skrika” åt varandra?

        Men jag tror att jag förstår hur det fungerar, för det är så som media funkar. Man visar på konflikter och polariseringar. Det ger dramatik. En mer saklig debatt ger inga debatter och tar längre tid. Man måste fundera, formulera sig och invänta de andras svar.

        Like

        Reply ↓

        • Eller är det kanske det att han så uppenbart skapade den här konflikten närmast på ren jäkelskap som gör att jag (vi?) blir så förbannade?

          När han titulerar mig “lärare” (med citationstecken) eller beskriver det jag gör som ett slags pseudoyrke (“leka lärare”). Då gör han det ju inte bara för att twitter råkar vara ett begränsat medium (det kryllar dessutom av tjänster som tillåter oss att använda fler än de 140 tecknen) eller för att han äger en naiv okunskap om förskolan, utan för att han vet att det retar gallfeber på oss.

          Han har gjort ganska klart att gränsen för skolifieringen går mellan dagis och förskoleklass (eller om gränsen går längs skolplikten). På ena sidan arbetar lärare med lärande. På andra sidan arbetar kvalificerad omsorgspersonal med omsorg.

          Vi ska inte leka lärare, utan bliva vid vår läst och så vidare.

          Vill man markera en gräns för skolifieringen kan man göra det snyggare än så.

          Like

          Reply ↓

        • Jag tror att de flesta av oss är medvetna om problemet med skolifiering men den diskussionen handlar om hur vi ska hantera den nya läroplanens krav på lärande och dokumentation. Privatpersonen/föräldern Zoran är ganska ointressant och ofta tycks han inte ens själv orka hålla reda på vem han bloggar/twittrar som.

          För enkelhetens skull kan vi slå fast att presschefen Zoran har ett tydligt uppdrag: att flytta positionerna för den egna organisationerna. Det strategiska målet “återförstatligande av skolan” beskrivs nu lite önsketänkande som “oåterkalleligt” och medlet är att beskriva skolans förfall i så grälla färger som möjligt.

          Analysen skiftar från att skylla på dålig forskning, usel lärarutbildning och allmänt flum – till att numera efter Zarembaserien rikta in kraften mot kommunaliseringen, förskollärarna och Lärarförbundet.

          De goda “riktiga” ämneslärarna intar offerpositionen och nu ska de göra “uppror” för att återta sin rättmätiga plats.

          Jag har full respekt för att ett fackförbund företräder sina medlemmar – men när de säger sig kämpa för barnens och nationens framtid blir det lite billigt. I synnerhet när perspektivet är ytterligt snävt och fokuserat på de äldre barnens ämneskunskaper.

          Skendebatter om ordning och kunskap är jag grundligt trött på – det är inte där striden står.

          Zoran tar sig stora friheter och använder ofta ett nedlåtande tonfall mot meningsmotståndare på twitter (enbart överträffat av enmansrörelsen “LRradicals”).

          OK – jag blir provocerad av att han inte ser lärarexamen eller anställning som lärare som något argument för vem som skulle kunna innefattas i mängden lärare. Tyvärr har han inte presenterat någon egen trovärdig definition. Det gör att diskussionen haltar och krypskyttet fortsätter. Mängdlära är en sträng teori och den som vill använda egna definitioner måste vara beredd att redovisa sina urvalskriterier.

          Zoran vill skapa ett avstånd mellan olika lärargrupper för att kunna driva LR:s frågor mer effektivt. Det är liksom det han har betalt för. Jag är säker på att många medlemmar är nöjda med hans sätt att driva kampanjen.

          En del lärare tror jag inser att smutskastningarna på sikt kommer att drabba skolan som institution och att lärarkåren är en del av denna.

          Like

          Reply ↓

        • Vare sig LR eller LF tillvara tar sina medlemmars intressen. De driver egna skolpolitiska agendor. Och det borde dom sluta med omedelbart för att bli trovärdiga som fackföreningar.

          Avstånd mellan lärargrupper. Jag har inte mycket gemensamt med ämneslärare, förutom att det finns vissa allmänna pedagogiska principer som vi kan använda. Och jag känner mig inte diskriminerad eller underlägsen dom för det.

          Vad som ska anses vara en lärare står inte skrivet i sten, inte på något sätt. Det är tidsbundet. Och kanske är det så att de nuvarande definitionerna inte är de bästa. Och det kanske är så att dagis (aka förskolan) inte ska ligga under utbildningsdepartementet? 1- och 2-åringarna, kan jag säga, har inte gjort någon vinst med det.

          Och kanske är det så, att jag platsar bättre i LR än i LF? Men i LR vill dom nog inte ha mig, för jag är ingen riktig lärare i deras definition. 😉 😉 😉

          (Mats, du borde slå på funktionen för smiliesar. Lite jobbigt när dom försvinner.)

          Like

          Reply ↓

        • Jag håller med om att definitionen av lärare är underkastad förhandlingar – men jag är inte säker på var dessa förhandlingar ska äga rum. Antagligen sker de inom dig, mellan dina kollegor, i förhållande till barnskötare och andra pedagoger.

          En del av oss med stabil yrkesidentitet är antagligen lyckligt obekymrade av den här statusdimensionen och själv är jag grundligt trött på akademins fokus på titlar och publiceringar. Till sist är det vad du gör som räknas.

          Idag ser vi att pendeln slår tillbaka – frågan är hur långt och med vilken kraft? Jag försöker se det ur barnens perspektiv och det känns ganska udda.

          Varför skulle du känna dig hemma hos LR? Hjälp till att bekämpa skolifieringen inom förskolan i ett förbund som erkänner din lärarexamen!

          Smileys… Jag har sett den knappen någonstans! Hjälp!

          Like

          Reply ↓

        • När man använder ett begrepp som ‘lärare’ så får alla någon form av bild i huvudet om vad det är för något. Och för de flesta, skulle jag tro, så är det fortfarande skolans lärare som man ser. Men nu håller man på att utvidga och ludda till begreppet, kanske till och med göra det oanvändbart genom att innefatta alla möjliga yrkeskategorier. Och den senare trenden ligger mycket hos den pedagogiska forskningen och LF. Sedan har politiker hakat på och det hela sprider sig.

          Man har också under de senaste 20 åren velat se mer av likheter än olikheter mellan de yrkesgrupper som nu kallas lärare. Men kommer vi bara överens om hur vi vill definiera begreppet ‘lärare’ så kan vi skapa opinion för det synsättet.

          I det här fallet behöver vi inte ta barnets synvinkel. För barnen på min avdelning är jag inte lärare, bara Maths och en vuxen.

          Det där med LR var inte helt seriöst, måste jag erkänna, men det kan ju skapa “polemik” eller nåt. Jag känner mig inte hemma i vare sig LR eller LF. De är för mig inga fackföreningar, som jag har förklarat tidigare. Vad jag saknar är ett icke-fackligt forum för att diskutera innehåll och metoder.

          Sedan verkar det som om LR ändå kan se, om man ser till vad Zoran skriver, att det finns skillnader mellan olika lärarkategorier och att det finns en gräns för hur man blandar dagis (aka förskola) och skola. LF är dom som har drivit skolifieringen, som jag ser det. Så varför jobba inom LF, denna den mest statuskåta “fackföreningen” i hela Sverige, när deras politik är helt mot det jag anser riktigt?

          Och att Björklund har gjort oss till skolform kommer jag aldrig att förlåta honom. Och för egen del ser jag helst att jag slipper bli kallad lärare, även om min utbildning gjorde mig till idrottslärare också. För jag är inte lärare för mina 1- till 3-åringar. Tanken är helt befängd!

          Jag tror man gör så här med smiliesarna: Gå till Inställningar – Skriva – Formatering och bocka för “Konvertera … “.

          Like

          Reply ↓

        • Jag har nog vant mig vid begreppet och till och med lyckats fylla det med positiv laddning. En ganska naiv och enkel stolthet av att vara en del av en rörelse med djupa historiska rötter. Jag känner en samhörighet med de där gamla folkskolelärarna som såg hela barnet – har du sett den franska filmen “Att vara och ha”?

          Hans Lagerbergs bok Lärarna bidrog också till avdramatisera begreppet.

          Samtidigt finns det ne frihet som ger utrymme för mig att färga innehållet med min personlighet – den här friheten riskerar att göra etiketten meningslös (när många vill betona den neutrala sidan (kvalitetsstämpeln)

          Tack för hjälpen!

          Like

          Reply ↓

  7. Pingback: Zoran Alagic är LR:s presschef « metabolism

      • Det tror du ja. 😉 Den här surdegen har jäst som en gammal siciliansk vendetta i, vad är det nu, 20 – 50 år beroende på hur man räknar. Så grundproblemet finns kvar. Hur kategoriserar vi oss själva? Det är inte bara kön som är relevant här. 😉

        Och det är klart att den gode Zoran villa ha debatt. Eller hur? Information och debatt är hans jobb och kanske även hans passion.

        Kanske är det så, att om man går tillbaka till alla dessa inlägg i den här debatten och analysera de olika synpunkterna, kanske man skulle kunna få en klarare bild av de olika utgångspunkterna och argumenten. I förlängningen kunna se saken med lite distans. Då har man förhoppningsvis blivit lite klokare.

        Like

        Reply ↓

      • Jo, lite klokare blir vi kanske?

        Jag blev lite trött när jag insåg att det här var ett förspel inför lönerörelsen. Då tappade jag sugen.

        Like

        Reply ↓

Leave a comment