En av förskolans mest älskade sånger handlar om en hare som söker skydd hos en tomte undan en skjutglad jägare. Många pedagoger reagerar mot det våldsamma budskapet och försöker skydda barnen från tanken på att jägare skjuter harar. Därför finns det en del lokala varianter där jägaren inte “skjuter” utan “fångar” eller “kittlar” haren.
Jag är en förhärdad buse och behöver tyngre stimulans.
Förstora
Sången är från Pojkaktig sångbok 1. Den finns att ladda hem gratis här.
Tysta tankar 
Ahh, denna bok har retat gallfeber på mången sipp pedagog. Men inte kan man väl sjunga om hajar, blod, vampyrer, gastar, mumier och annat otäckt.
Kom barn nu sjunger vi om Mors lille olle…. ….. som åkte skidor i Funäsdalen.
LikeLike
Själv tycker jag att Mors lille Olle är ganska spännande!
https://lumaol.wordpress.com/2011/03/04/arvet-efter-ellen-key/
På vilket sätt är barnet “natur”? Men den sjungs ofta väldigt odramatiskt – jag anar en undertext som skulle kunna vara mycket skrämmande!
LikeLike
Kittlar?! Är det sant? Vuxna är ju inte kloka! Men varför är sångboken “pojkaktig”? Jag älskade blodiga sånger när jag var liten. Och säg inte att jag var en pojkflicka, för det var jag inte. Jag var en riktig prinsessflicka.
LikeLike
Titeln var en provokation – vår tes är att en stor del av sångskatten är präglad av traditionellt kvinnliga värderingar men att den utger sig för att vara könsneutral.
Min tes är att flickorna tyckte det här var minst lika roligt. De tyckte inte det var svårt att röra sig ut ur sin sfär (om de fick lite stöd)!
P.S. Vi som gjorde sångerna var pojkar (män) och grävde i våra minnen när vi satte ihop sångböckerna. Det var inget försök att definiera “manlighet” – varför skulle någon vilja ge sig in i ett sådant projekt?
Däremot kommer vi nog att fortsätta brottas med frågan om kön och genus.
LikeLike
Sent om sider läste jag ditt svar. Tack för förtydligandet! Jag blir provocerad av titeln, eftersom jag alltid har identifierat mej starkt med att vara flicka/kvinna och därmed tillskrivits och fråntagits egenskaper. När jag har velat vara busig har jag ofta varit tvungen att ta en pojkroll i leken/dansen/teatern, fast jag ju ville vara en busig flicka. Även om ni inte hade som intention att definiera manlighet är det tyvärr precis det ni gör i mina ögon. Titeln bekräftar att pojkvarandet är förknippat med djärvhet, bus, glimten i ögat, skräckblandad förtjusning. Om traditionella barnvisor då är “flickaktiga” är ju flickvarat förknippat med mesighet och gullighet.
LikeLike
Hur ser du på verksamheten? Är den könsneutral? Behöver den utmanas?
Sådana frågor brottas jag med!
Vad det kallas är mindre intressant.
LikeLike
Jag har nu mera mest 3-åringar på avdelningen. Dom vill gärna höra Hajarna (mycket blod och avbitna lemmar) eller Rövarkulan (rövare, spöken och skelett). Men även den subtila spänningen i Lilla snigel funkar fortfarande. 😉
LikeLike
Det troliga är att barnen blir emot jakt när de lyssnar på den sången. De tar troligen haren i försvar …
LikeLike
Outgrundliga äro barnens vägar!
LikeLike
Och det är ju det som gör pedagogens yrke så intressant, spännande , men samtidigt så svårt. Jag har länkat till ett av dina inlägg i mitt senaste blogginlägg som har fokus på kunskap om inlärning.
Länken får du här:
http://www.punctumsaliens.se/eftertankar/fokus-pa-kunskap-om-inlarning
LikeLike
Tack!
Jag har lagt till dig i min länklista!
LikeLike
Vad glad jag blir:) Tack!
LikeLike
Jag hittade faktiskt den pojkaktiga sångboken när jag rotade runt i en garderob på jobbet i höstas. Det var en trevlig överrraskning – som att du är där i anden, liksom… 🙂
LikeLike
Ettan är ett magnifikt hastverk – på tvåan och trean låter det ganska bra!
LikeLike