Jag kollar den där gratisläroboken i Educational psychology och tycker om den resonerande tonen i avsnitt som jag inser är politiskt svårhanterliga. Gender differences in the classroom (s. 70) är ett minfält och författaren försöker verkligen gardera sig mot anklagelser om generalisering och kategorisering.
Klicka på bilden
Gender differences also occur in the realm of classroom behavior. Teachers tend to praise girls for “good”behavior, regardless of its relevance to content or to the lesson at hand, and tend to criticize boys for “bad” orinappropriate behavior (Golombok & Fivush, 1994). This difference can also be stated in terms of what teachersoverlook: with girls, they tend to overlook behavior that is not appropriate, but with boys they tend to overlookbehavior that is appropriate. The net result in this case is to make girls’ seem more good than they may really be,and also to make their “goodness” seem more important than their academic competence. By the same token, theteacher’s patterns of response imply that boys are more “bad” than they may really be.
At first glance, the gender differences in interaction can seem discouraging and critical of teachers because they imply that teachers as a group are biased about gender. But this conclusion is too simplistic for a couple of reasons.One is that like all differences between groups, interaction patterns are trends, and as such they hide a lot ofvariation within them. The other is that the trends suggest what often tends in fact to happen, not what can in facthappen if a teacher consciously sets about to avoid interaction patterns like the ones I have described. Fortunatelyfor us all, teaching does not need to be unthinking; we have choices that we can make, even during a busy class.
Vi har val att göra – även i besvärliga klasser.
Tysta tankar 
Intressant, Mats. Precis som författaren tror jag att medvetenhet är en nyckel. Men en annan är tydliga enkla regler och konsekvenser som tillämpas lika för alla.
LikeLike
Extra spännande blir det om vi lägger till skillnaden att i Sverige har läraren ett uttryckligt motverka traditionella könsmönster och bekämpa stereotypier.
En mer realistisk bild av skolans möjligheter är nog att se till så att de inte förstärks inom den här arenan, och då tror jag att fåtal enkla regler tillsammans med en viss medvetenhet räcker långt.
Idag är jag rädd att förskolan och skolan fungerar som en stereotypiförstärkare – just för att den inte vill se sin egen könskodning. Försöken att möta de utåtagerande pojkarna blir tafatta, moraliserande och krampaktiga om vi inte samtidigt vågar vända blicken inåt och ifrågasätta innehåll och arbetssätt.
LikeLike
Håller med er. Medvetenhet räcker långt. Samma regler för alla kanske kan synas rimligt. Men är det det? Varför har en elev ett problembeteende i form av t.ex. utagerande?
Den kanske har hög impulsivitet, svårt att förstå orsak och verkan, och därav konsekvensen av sitt handlande. Då kan det vara viktigt att inte ha samma regler.
För en elev som stökar runt kan en tillsägelse fungera. Den förstår själv att den stör och att det får konsekvenser, för den själv och inte minst för andra. Medan en annan inte alls förstår att den stör, saker kan gå sönder – då blir tillsägelsen obegriplig. För problembeteende är det ofta de gamla vanliga uppfostringstankarna som ställer till det. Det krävs annat än för de “vanliga” eleverna…
LikeLike
Jag tror inte att samma regler för alla är den enkla vägen – men vi bör inte ha pojkregler och flickregler. Då hamnar vi helt fel!
LikeLike
Det är sant!
LikeLike
Men om det grundläggande “syftet” /driften med livet är att konstruera könsskillnader!
Hur gör vi då?
Skall vi bekämpa livet?
LikeLike
Jag vet att du vill polarisera Anders, men blir ändå så trött på denna beskrivning av människan som ren biologi och ett djur bland andra. Såklart att både sex för sexets skull och fortplantning är en viktig drift även för människor men vi är ju också så mycket mer än så. Och mycket av det vi KAN vara fördunklas av bilden av hur i vi BÖR vara utifrån vårt kön. Medvetenheten handlar för mig inte om att utsläta olikheterna men om att öppna upp för många fler olikheter än två – man eller kvinna. Och då behöver det inte vara på ett kompicerat sätt utifrån queerbegreppet utan bara helt vanliga olikheter inom kvinnligheten och manligheten som många föreställningar om hur vi SKA vara sätter käppar i hjulet för. Du brukar kalla det för naturlig variation, men det uppfattas bland många som okvinnligt eller omanligt, det måste vi tala om för att fler ska känna att just de duger som de är.
LikeLike
Anna
Jämställdhet står i konflikt med jämlikhet. Har du tänkt på detta!
Tjusigt underbart vackra kvinnor får påfågla hur mycket som helst. Mode för kvinnor är högsta mode.
Men hur får osminkade “fula” män utan lipgloss, bete sig för att få bygga status på partnervalsarenan.
Startar man ett företag med fyra manliga kompisar så är man patriarkal, blir man duktig på data så stänger man ute unga kvinnor, hittar man på en ny idrottsgren så dröjer det två år innan någon skriver en kritisk artikel om att tjejerna inte får vara med, är man intresserad av ljudteknik och musik så får man skyndsamt skäll för att det är för många ljudteknikergubbar.
Anna jag kan fortsätta i all oändlighet.
Men jag har aldrig hört någon man skriva en hatisk artikel om alla underbara kvinnliga sjuksköterskor.
Det är något som glappar – på allvar.
LikeLike
Mode för män är väl minst lika mycket högsta mode? Och det är inte alla kvinnor som varken kan eller vill påfågla sig. Och om fula män kan kompensera med framgång på andra plan, vad kompenserar då fula kvinnor med?
I min värld är frågan om jämställdhet och jämlikhet något vi alla vinner på att vrida och vända på – inte en kamp om vem det är mest synd om.
LikeLike
Den tävlingen är vi lite trötta på – men det här med att kompensera sig? Vad är det egentligen?
Vilka knep är vi beredda att ta till i den här tävlingen som vi (om jag tolkar Anders rätt) samtidigt inte får låtsas om som att den existerar?
Går det att ställa sig utanför – eller förlägger vi den bara till ett annat plan?
LikeLike
@Anders
Jag tycker att författarna närmar sig frågan på ett ganska odramatiskt sätt och framför allt undviker de att moralisera.
Att människor vill göra kön på olika sätt vet vi – en del av de här riterna bör vi nog förlägga utanför klassrummet. Min naiva och aningen paradoxala hållning är att om vi skapar en skola som är intressant för båda könen faller en del av behovet av att dela upp i kategorier. De uppmuntrans- och bestraffningsstrategier som beskrivs i texten tror jag är giltiga i Sverige – om vi lär oss känna igen dem kanske vi kan slippa springa in i dem aningslöst. Idag menar nog de flesta pedagoger att de behandlar pojkar och flickor lika – och reproducerar därmed myten om en könsneutral undervisning.
P.S. Din spellistan har tappat lite av sin glans sedan ECM drog tillbaka sina titlar från spotify!
LikeLike
Vadå tappat lite?
Den är fullständigt sabb!
Jag och Spotify har för närvarnde ingen nära relation.
LikeLike
“…om vi skapar en skola som är intressant för båda könen faller en del av behovet av att dela upp i kategorier. De uppmuntrans- och bestraffningsstrategier som beskrivs i texten tror jag är giltiga i Sverige….”
Det här tror jag så starkt på. Men för att skapa en skola som är intressant för båda könen måste vi ju först uppmärksamma skillnaderna eller se på dem delat, för att fånga killarna igen.
Och jag tror också att de här bestraffningsstrategierna finns i Sverige. Och det som var lite extra intressant var att man förbiser killars goda uppförande…
LikeLike
@Anna
Jag funderar på min barndoms slöjd som var ett starkt könskodat ämne. Pojkarna gillade trä-och metall – flickorna förväntades tycka om syslöjd. Det var naturligtvis ett trauma att barnen valde så traditionellt och jag minns att vi hade någon form av tvångskvotering. En termin skulle vi göra i “det andra ämnet”.
Antagligen var syftet att motverka traditionella könsroller och ge oss möjlighet att upptäcka andra sidor men jag minns det som lite underligt. Vi skulle liksom välja men vi förväntades välja “rätt” utifrån en likhetsfeministisk idé om att pojkar och flickor egentligen är lika.
Om vi släpper Anders biologi kvarstår ändå frågan om skolans och förskolans olust inför fenomenet att könen gärna delar upp sig i frivilliga aktiviteter – och att pedagogerna av någon anledning ser det som ett stort misslyckande.
Att duga som man är, tycker jag är en väldigt vacker tanke. Frågan är hur vi får barnens självkänsla att växa i skolan? Om vi verkligen vill utmana stereotypierna måste vi nog skapa en helt annan skola med verklig variation även bland lärarna! Hur “könsliga” vill vi att de ska vara?
LikeLike
Oj, slöjdfrågan är så komplicerad att den inte funkar i blogg, där krävs köksbord och rödvin! Men dock; det du beskriver löstes i Lpo 94 genom att man för år fem formulerade mål som beskrev ett innehåll, omfattande båda de så kallade slöjdarterna medan målen för nian gjordes “artneutrala”. Att som GU lösa detta med EN slöjdlärarutbildning mottogs inte lika glatt i alla led…
LikeLike
Tack!
jag hade en liten lucka där men anade att det var gigantisk koblaja att ställa sig i. Antagligen kommer problemet att försvinna i takt med att de så kallade praktiskt estetiska ämnena marginaliseras i vår nya skola.
Samtidigt är det spännande att spår av könsuppdelning har bitit sig fast i idrottsämnet. Min mycket försiktiga hållning är att det inte borde vara ett stort misslyckande att pröva könsuppdelad undervisning – men jag anar att det finns extremt många fallgropar och vågar nästan inte tänka tanken till slut.
Idag har vi en skola som u-t-g-e-r sig för att vara könsneutral och det ser jag som det största sveket.
LikeLike
När jag gick i skolan fick vi inte välja träslöjd.
Vilket jag inte gillade alls. Istället blev jag så trakasserad av syslöjdsläraren, att jag blev befriad efter påtryckning av mina föräldrar.
Men fick jag välja träslöjd, nej jag fick gå hem och göra något annat.
Jag blev befriad från gymnastiken också …
Vilket privelegium!
Inget av dem är jag bra på idag. Dåliga vibbar ger det mig, på grund av dåliga erfarenheter. Vilken skola!
LikeLike
Och så tvingades jag äta spenatsoppa med ett halvt ägg flytande ovanpå. Och när jag suttit hela frukostrasterna varje gång, tvingades jag äta upp en sked innan jag blev frisläppt. Det var äcklig spenatsoppa mixad med salta tårar.
Mina föräldrar satte igång med ett jäkla liv när de fick reda på det, så jag blev befriad från det också.
Spenatsoppa – isch!
Vad vinner man på att behandla barn på det där sättet.
LikeLike
Monica
Det var sexuell selektion i den konkreta formen.
Jag vågar nästan inte fråga: hHar du hittat en hane eller har du valt den abstrakta instrumentella kulturella arenan.
Den altruistiska varianten. För kollektivets högurna skönhet.
Göran Kropp föll från en klippa. För oss andra.
LikeLike
Jag skakar på huvudet,
LikeLike
Varför då?
Det gör jag när jag inte vill?
Göra som min fru vill!
LikeLike