Peter Singer sammanfattar den upphetsade debatten om asiatiska föräldrars syn på sina barns uppfostran. I USA har diskussionen snurrat ett tag och det finns mycket att fundera över:
Peter Singer sammanfattar den upphetsade debatten om asiatiska föräldrars syn på sina barns uppfostran. I USA har diskussionen snurrat ett tag och det finns mycket att fundera över:
Det kändes varmt och gott att läsa den balanserade artikeln med det resonerande tonfallet.
Jag blev väldigt nyfiken på skolan i Australien.
LikeLike
När jag läser artikeln av Peter Singer kommer jag in på definitionen av begreppet framgång. Vad är egentligen framgång? Vem sätter upp framgångskriterierna?
Synen på framgång växlar en hel del mellan dem vi pratar med, men att gå emot rådande normer i samhället är aldrig lätt. jag tänker på alla modiga föräldrar som inte använde sig av de så kallade svarta pedagogiken eller som inte slår sina barn fast det är tillåtet. Just för att de har en inre övertygelse om att de vill något annat för sina barn.
LikeLike
LikeLike
Ett ganska lyckat sådant knep! Kanske behöver vi de här stereotypierna för att organisera vår världsbild?
LikeLike
Var det inte Levis Strauss som skrev om att människan var böjd för dikotomier? Vi – dom; kvinnor – män etc. Och det gör ju livet på ett sätt enklare om man bara har två fack. Men livet blir mer begränsat om man ser det i svart-vitt än om man ser det i 16 miljoner färger och en grå skala på 256 nyanser.
LikeLike
Jag tror att den här öst/väst-dikotomin är ganska oformulerad. I USA verkar det finnas en skräckblandad fascination inför Kina. En bidragande orsak är väl att USA är djupt skuldsatt och det finns något desperat över diskussionen.
Samtidigt finns myten om det individuella självförverkligandet som bryter av mot romantiseringen av effektivitet!
LikeLike