Lisa Bergman skriver på Fokus om tomrummet i debatten. Den plats som borde intas av män som inser att det finns en könsmaktsordning i delar av samhället, men som inte undviker att diskutera mäns problem.
Hittills har den feministiska diskursen och jämställdhetspolitiken i Sverige främst handlat om kvinnor, att jämföra med övriga Norden där båda könen mer har stått i centrum. I Sverige får man till exempel inte särbehandla på grund av kön, och därför skrotades kvoteringen av män på kvinnligt dominerade utbildningar. Eftersom jämställdhetens företrädare inte prioriterar manliga problem är det också svårt att säga något om efterfrågan på politiska förändringar. I valrörelsen, till exempel, var det knappast slagord om manlig ohälsa eller pojkars dåliga betyg som drog storpublik till torgmötet.
Lisa Bergman visar att det är möjligt att tycka synd om män utan att vara antifeminist. Nästa steg är att göra handling av insikten.
Tysta tankar 
“Lisa Bergman visar att det är möjligt att tycka synd om män
utan att vara antifeminist. ”
Nu gjorde du väl ändå självmål?
Jag är antifeminist och jag tycker inte synd om män.
Däremot jobbar jag med pappafrågor –
som är en del av mansfrågorna.
LikeLike
Hmmm – du jobbar med pappafrågor. De flesta som är engagerade i det här fältet trodde jag gjorde det utifrån erfarenheten att män behandlas illa av domstolar i vårdnadstvister. För mig räcker det bra som anledning till att “tycka synd om män”.
Sedan handlar det om att gör något av den här upplevelsen. En del fastnar i kvinnohat, andra väljer anti-feminsism – jag tror att det finns mer fredliga vägar mot målet: ett jämställt samhälle.
LikeLike
“De flesta som är engagerade i det här fältet trodde jag gjorde det utifrån erfarenheten att män behandlas illa av domstolar i vårdnadstvister.”
Det stämmer. Å andra sidan är det inget som hindrar
mig från att vara antifeminist i mitt arbete –
då vi har åsiktsfrihet i Sverige, även om feministerna vill
beskära den.
LikeLike
Vem försöker hindra dig att vara antifeminist?
LikeLike
Bland annat dessa underbara feminister på bild
och som texten i inlägget handlar om
Och du: Feminism är INTE jämställdhet.
“Män som diskar varannan tallrik är möjligen ett framsteg för jämställdheten, men inte nödvändigtvis för feminismen .”
– Tiina Rosenberg
http://www.expressen.se/kultur/1.2213538/krigsforklaring
LikeLike
Oj – jag tror att feminism är ungefär lika brokigt som islam. Men vi kan inte ge extremisterna tolkningsföreträdet?
LikeLike
Att det rör sig om extremister,
är feministernas favorit-standardsvar
när de blir konfronterade med sådant
de inte kan svara på/försvara.
Jag gör ingen skillnad på feminister:
Feminism är ohälsosam, extremt farlig
och hatisk ideologi som inte handlar
om jämställdhet.
LikeLike
Ok – själv sparar jag mig till krig jag kan vinna och försöker undvika de här låsta positionerna. Nina Björk tycks ha gjort en spännande resa.
LikeLike
Fin slutkläm Mats. Som uttalad feminist är det bäst jag tiger still i den här tråden. 🙂
LikeLike
Ja, den var snygg Mats! Själv definierar jag mig som mansälskande feminist. (Och jag tycker att det synd om männen även om jag är gladast att jag lever)
LikeLike
Tack Helena och Anna!
Det måste vara möjligt att kravla sig upp ur de här tramsiga skyttegravarna.
Ibland tror jag att en del ( på båda sidor) älskar striden mer än målet och då blir det en väldigt sorglig dans.
LikeLike
Det kausala problemet:
Är det synd om män i nutid
så blir det
synd om kvinnor i framtid.
LikeLike