Offerpositionen – den enkla vägen?

Pelle Billing sammanfattar slaget mellan Hanne Kjöller och Maria Sveland.

Länk

Det riskerar att bli ganska komplicerat när parterna beskyller varandra för att tävla om offerrollen och jag väljer den trygga ringsideposition. Samtidigt känner jag igen Pelles beskrivning av den manliga skammen:

Offerfeminismen, som jag ser det, är helt enkelt ett sätt att kunna få fortsätta klaga i all oändlighet, oberoende av hur man själv väljer att leva sitt eget liv. Man sprider en bizarr ideologi att man som vuxen kvinna ska ha rätt att göra sina egna val, utan att hållas ansvarig för sina val. Det som glöms bort är att om man inte hålls ansvarig för sina val, så ser man inte heller hur stor makt man har över sitt eget liv. Därmed känner man sig maktlös och upplever att ens offerfeministiska ideologi är än mer korrekt.

Snacka om en ond cirkel.

Effekten av offerfeminismen är att kvinnor skolas in i ett hopplöshetstänkande (vad du än gör så sitter du fast), och män skolas in i ett skambeläggande (allt som är fel är i förlängningen ditt fel).

 

 

 

4 thoughts on “Offerpositionen – den enkla vägen?

  1. En intressant tanke som jag ska låta skvalpa omkring ett tag.

    Den får en extra dimension för mig för min och min mans överenskommelse (som träffades innan bröllopet) är att allt som inte kan skyllas på barn, omständigheter, eller annan yttre agent är hans fel.
    Jag som alltid har tyckt att det är ett strålande arrangemang.

    Like

    • Jag fick plötsligt en stark längtan efter att följa hans blogg…

      Har han lärt sig njuta av skammen? Det vore en verkligt spännande ny väg inom självhjälpslitteraturen – njut av din skuld!

      Like

Leave a comment