Hanne Kjöller anklagar Maria Sveland (SVTplay) för att använda feminismen som härskarteknik.
Maria Sveland har försökt att leva jämställt men misslyckats. Av detta drar hon den lite lätt självupptagna slutsatsen att det inte går att leva jämställt. Hon gör sig själv och alla andra kvinnor till offer för strukturer och omständigheter vi inte rår över i stället för att se oss som aktörer med möjligheter att faktiskt förhålla oss till de strukturer och omständigheter vi lever under.
Jag läste Bitterfittan och tyckte väldigt mycket om den självkritiska tonen. Fanns den där på riktigt?
Tysta tankar 