Ett riktigt lyckligt slut – uppdaterat

Posted on by

Teveserien Våra vänners liv är slut och jag saknar den redan. När något är riktigt bra har jag hört att dagens ungdomar säger så här:
– Epic!

Nu återstår bara att vänta på boxen och uppföljaren (???).

Pontus väljer dottern.

David väljer kärleken.

Mats väljer förskolan framför skeppsmäkleri.

Olle får barn, blir frisk och försonas med sin far. (tyvärr en aning sent)

Debatten i DN framstår som allt mer obegriplig. DN ändrar länken för att undvika ovälkomna blogglänkar. Gör man så?

Maria Sveland

Jens Liljestrand

Tidigare blogginlägg (en konstigt polariserad tråd med oväntat hårt tonfall – tänker jag naivt)

——————————————————

Helena Lindblad skriver klokt: Länk

Männen på film och i tv-serier är med få undantag antingen störda poliser eller mördare, våldtäktsmän och psykopater. Snart sagt varenda ruta svenskt spänning/drama fylls av dysfunktionella, empatibefriade, aggressiva, kriminella, enstöriga, sociopatiska, alkoholiserade eller helt enkelt bindgalna män.

Det gäller inte bara underhållningsgenren. Ta en titt på det svenska filmåret 2010 som började med ”Snabba cash” och slutade med ”Svinalängorna” så förstår ni vad jag menar. Samuel Frölers maktfullkomliga, narcissistiska dirigent i ”Till det som är vackert” toppar kräkligan trots sin finkulturella status. Jag har förhandstittat på ett par av SVT:s prestigeserier som är på gång, som till exempel ”Den fördömde” av Mikael Hjort och Hans Rosenfeldt, där Rolf Lassgård gör en kriminalpsykolog som inte bara är superarrogant utan dessutom sexmissbrukare. Snacka om störd manlighet.

Att i det här läget, som Maria Sveland (DN 13/12), ondgöra sig över en tv-serie som ”Våra vänners liv” fattar jag inte. Jag blir genuint glad över att för en gångs skull se fyra män i färgglada kläder som hellre lagar mat tillsammans och pratar ut om sina relationer än jagar gangstrar alternativt lustmördar kvinnor och barn. Att den dessutom på ett lättsamt sätt kastar om de klassiska könsrollsmönster som handlar om status i parförhållanden är genuint underhållande.

 

Dags att skaffa nya vänner?

Dags att skaffa nya vänner?

9 thoughts on “Ett riktigt lyckligt slut – uppdaterat”

  1. Ja, DN har den vanan, det är alltid lite vanskligt att länka till deras sida utan citat, rätt som det är leder länken till en artikel om kattungar istället för det man ville påvisa.

    Like

    Reply ↓

  3. Jag förstår inte heller debatten kring serien. Feministerna blir aldrig nöjda, inte Sveland i alla fall. Här har vi en serie där karaktärerna är vanliga män med vanliga yrken och inga hårdkokta poliser med alkoholproblem där man slår först och frågar se’n.

    På många forum har jag även läst de som förfärat sig över att serien är lite “sappy” och att den med billiga metoder skall röra fram tårar. Ja, men vad är problemet med det.? Det är Tv vi pratar om, inte att tillverka ett rymdskepp. Menar att vi inte behöver överanalysera allting så förbannat.

    Jag tror en del av kritiken av serien bottnar i att folk blir generade över att de blir berörda, att de blir påkomna av sig själva vara lättlurade in i berörda fårens fålla. Då får omogna människor panik. Människor som inte är säkra i sig själva. Jag grät jättemycket under sista avsnittet och det är ingenting jag kommer be om ursäkt för. Inte heller har jag problem med att männen framställdes som de gjorde. Eller att vissa scener flirtade med klassiska scener från filmen värld. (flygplatsscenen).

    /johan

    Like

    Reply ↓

    • Jo det kan ligga mycket i det. Det här med mäns känslor kanske kan bli för mycket för dem som biter sig fast vid bilden av den stereotypa och känslokalle mannen.

      Klichéer är bra – det går liksom snabbare att ta sig fram den vägen. Det är ganska meningslöst att anklaga den här typen av filmer för att vara förutsägbara.

      Like

      Reply ↓

Leave a comment