Jag tillåter mig ibland lyxen att inte ha någon åsikt. Utrymmet för den här lättsinniga hållningen krymper när det gäller Assange och Wikileaks.
Anklagelserna om våldtäkt tycks medföra att debattörerna formera sig utifrån ideologiska linjer och jag är inte säker på om parallellerna med Bjälsta håller. Britta Svensson är bedövande tvärsäker
Tidningarna profiterar stort på avslöjandena men frossar också i att beskylla Assange för låg publicistisk moral och bristande utgivaransvar. Jag förstår oron. Varför ska vi betala journalister för att lägga verkligheten tillrätta för oss när vi själva kan ta ställning till originaldokumenten?
Ytterligare en position verkar ta ställning utifrån primitiva politiska reflexer. Allt som gör USA svagt är bra för världen? Den här hållningen gifter sig fint med allmänt anti-kapitalistiska (???) rörelser som Pirate bay. I kretsarna är Assange en frihetskämpe och hjälte.
Finns här några snälla journalister?
Tysta tankar 
För eller emot Assange? Vad är det för slags fråga? Jag är emot dödstraff, på alla sätt, så det enda möjliga linjen då blir för.
Debatten kring hans göranden och låtande återspeglar tydligt vad det är han faktiskt gjort, om vi håller oss till Wikileaks – han är Gossipgirl. Han sprider ut de små skamliga hemligheter som viskas bakom stängda dörrar, avslöjar palatsintriger i realtid, delger oss de små pikanta detaljerna vi annars bara får oss till livs i historieböckerna ett par hundra år senare.
LikeLike
Det är verkligen en korkad fråga – nästan lika korkad som tidningarnas sätt att förhålla sig till personen (eller ska vi säga “fenomenet”?)
LikeLike
Problemet är sannerligen att de förhåller sig till personen Assange och fenomenet Wikileaks som vore det exakt samma sak.
Det tycks mig som om den allmänna transparenspanik som rått sedan Internet blev tillgängligt för de flesta trappas upp i en allt brantare kurva. Kanske blir Wikileaks den klimax som behövs för att kollektivet mänskligheten ska kunna lugna sig och börja tänka igen.
LikeLike
Ja, ja, fånig fråga kanske, men jag är ändå emot. Men därmed inte för något dödsstraff, bara lite lagom emot så där att jag helst skulle slippa höra så mycket mer talas om honom nu.
När det gäller själva skvallrandet så förändras ju klimatet över tid, men jag tror snarare att mycket av det vi idag läser i historieböckerna inte hade blivit av om man ständigt hade behövt vara rädd för att det som gjordes upp bakom lyckta dörrar skulle finnas på “internet” dagen efter. Framför allt de bra sakerna är jag rädd, dumheterna syns ofta tydligt nog ändå medan diplomatiska framgångar nog ofta mått bäst av att förvaras i malpåse under de inblandades livstid. Men jag kanske bara är en obotlig historieromantiker…
LikeLike