När Jan Björklund skrev om förslaget till kursplanen för geografiämnet fanns det debattörer som försökte göra övergreppet till en fråga om fakta eller inte. (se kommentarerna här)
En av författarna till det ursprungliga förslaget förtydligar vad handlar om. (Länk till AB)
En förändring som uppmärksammats i bland annat Svenska Dagbladet är att regeringen vill begränsa geografiska kunskaper på mellanstadiet till svenska landskap, Norden och Europa. Först i årskurs sju lär sig eleverna var världsdelarnas viktigaste länder ligger.
Var sak på sin plats och skridskorna i isskåpet? Värre än den här regionalismen är kanske sättet att skriva ut rättviseaspekten ur ämnet.
En annan förändring värd att begrunda är att ett ord försvunnit. Regeringens kursplan lyder: ”Undervisningen ska också medverka till att eleverna utvecklar kunskaper om hur vi kan påverka framtiden i riktning mot en mer acceptabel levnadsmiljö för alla”.
Skolverkets förslag innehöll ytterligare ett ord: ”…kunskaper om hur vi kan påverka framtiden i riktning mot en mer rättvis och acceptabel levnadsmiljö för alla.”
Varför är jag inte förvånad.
Tysta tankar 
Min systers 6 åriga son älskar dinosaurier och därmed tillståndet efter Pangea. (325* 10^6 år ????????)
Vart ligger Skåne på kartan och vart syns Gudruns Simrishamn.
Får man lära sig begreppet tid och plattornas rörelsedynamik mellanstadiet.
Jag var nyss på Madeira och vandrade bland vulkaniska rester.
En ö där människor skapat avkomma under ca 500 år
LikeLike
När jag gick i skolan hade vi hembygdskunskap som utgick från “det nära” och sedan förväntades vi utvidga världen i tid och rum. Fokus på det konkreta och några kontinentalplattor minns jag inte.
Nu verkar många barn närma sig historien utifrån ett Big bang-perspektiv och sedan arbetar man sig fram genom historien för att kanske nå andra världskriget i nian.
Antagligen är undervisningen i många skolor en förvirrad blandning av de här två ytterligheterna. Skolans behov av ordning överskuggar tanken på meningsfullhet. Din systerson kommer antagligen ta reda på massor om den tidsåldern och geologins mysterier – trots skolan.
Jag har gjort några låtar om dinosaurier:
http://mah.itslearning.com/mah/lumaol/pojkaktig/
Kanske kan de ge tröst?
Just Gudruns Simrishamn är ett geologiskt paradis och jag rekommenderar de vågformiga klipphällarna vid Vårhallarna.
LikeLike
Men Mats – en levnadsmiljö som inte ger utrymme för alla, utan undantag, att leva under rimliga förhållanden är inte acceptabel.
*häpp* där har du ditt rättvis tillbaka.
LikeLike
Nu var du listig – det kanske är så att värdegrundsskrivningarna garanterar ett rättviseperspektiv överallt hela tiden?
Annars finns det väl en inbyggd traditionalism inbyggd i geografiämnet? Gränserna har ju inte skapats utifrån aspekten “rättvisa” utan snarare “makt”. Om vi frikopplar geografiämnet från en historiematerialistisk hållning blir det svårt att få tag på föränderligheten.
Men Norrlands floder är också intressanta.
LikeLike
Oerhört intressanta – titta på hur bebyggelsen ligger i förhållande till älvarna, fundera över varför den ligger där den ligger. Titta på hur vägarna går, var handelsvägarna gått, hur järnvägarna går i förhållande till älvarna. Titta på kraftverksdammar och hur de förändrat landskapet, titta på skogsindustrins relation till älvarna. Titta på var man byggt broar och varför man byggde dem just där. Där finns mycket att hämta, det har du rätt i.
LikeLike
Jag tänker att det är just förhållandet mellan människorna och naturen som gör dem intressanta.
Striden mellan kulturgeografi och naturgeografi ligger i bakgrunden och riskerar att blomma upp – särskilt om blindkartemaffian vinner mark!
LikeLike
Strid? Det ena utesluter inte det andra, tvärtom!
LikeLike
Jag tror att det är två traditioner som ibland låter sig förenas och då kan det bli riktigt bra.
Tyvärr misstänker jag att utbildningsministerns bild av ämnet utgår från hans egen skoltid och då var naturgeografin starkt dominerande.
Som vanligt har jag gärna fel.
LikeLike
Jag har ingen som helst aning, fråga honom 😉
LikeLike
Det kan man fråga sig. I alla ämnen när man går i skolan gäller det att lära sig knäcka koderna i ämnet.
När man lyckats med det kan man fundera över hur du använder denna kod i vuxenlivet för att lära dig nytt.
För kunskap, speciellt i detta ämne är under ständig utveckling. Och ordet hållbar utveckling, som har fladrat i debatten om detta ämnet, är på inte sätt ett entydigt begrepp över tid.
LikeLike
Nej – hållbar utveckling tror jag är ett väl problematiskt begrepp.
Men jag ser hellre en animation av Hans Rosling än 100 blindkartor över Sveriges landskap. Nu får barnen vänta med de här jämförelserna till åk 7.
LikeLike
Är det något fel med det?
LikeLike
Stort fel! Att inte se Sverige som en del av världen är kriminellt fel.
LikeLike
Det finns en underton av “rättvisa” fast det egentligen handlar om obehaglig selektion.
Om skolan skall lyckas i framtiden måste man förklara och beskriva begreppet: lyckosam icke destruktiv solidarisk selektion.
Annars kommer man att misslyckas i den stund att man samdigt förklarar att Koranen och Bibeln endast försöker förklara en mänsklig representation motsvarande =.00001 % av den relevanta tidsaxeln.-
LikeLike
Oops! Anders hur halkade religion in i detta?
Och tidsaxel är ju alltid relativ beroende på vilket perspektiv man vill använda för att bevisa sina teser. Och det är väl här det stökar till sig.
Till och med Kungliga Vetenskapsakademin är ute i ogjort väder om årets Nobelpris i fysik.
LikeLike
Kanske spränger vi ramarna för diskussionen om vi kräver en definition av “rättvisa”. I texten hänvisas till Rawls och liberal tradition.
LikeLike
Barnen är ju från världen… ju! Alla håll och kanter (rundor) är representerade i klassrummet. Ingen kan ta de möjligheterna ifrån oss!
LikeLike
Jag tycker det är bra att avgränsa innehållet så att begreppen inte blir för luddiga och rättvisa är verkligen något vi ska starta med i den enkla änden. I de här åldrarna ska det inte sättas samman med ett annat abstrakt område som levnadsmiljö. Rättvisa tycker jag vi ska börja ta upp som en del av elevernas skolvardag. Vi ska inte vandra in för långt på den politiska arenan, den respekten bör vi ha för föräldrarnas åsikter.
Det är rimligt med lite identitetskapande för nationalstaten och att ta svenska geografi något innan Europas känns väldigt naturligt.
LikeLike
Inifrån och ut är ju ett klassiskt koncept och det anknyter till det lilla barnets sätt att utvidga världen i allt större cirklar.
Samtidigt handlar förståelse om att kunna se delen i förhållande till helheten och jag är rädd att en skola som undviker komplexitet blir ointressant.
LikeLike
Fast här handlar det om hur elever lär sig. Geografiläraren kan starta med Big Bang för att sen berätta om västgötabergen osv. En trygg stabil grundstruktur av kunskaper som växer fram ger mer utrymme för att krydda för att skapa intresse. Sen kanske en bättre krydda är någon elevs morfar som bor i Falköping vid Mösseberg.
LikeLike
kronologin har alltid varit det tryggaste sättet att planera – Samtidigt ett säkert sätt att förstöra intresset.
Jag minns med fasa mina studier i litteraturhistoria – jag tror att min läsglädje dog någonstans runt medeltidsballaderna och Rolandssången. Nutidslitteraturen hann vi inte med.
LikeLike
Personligen så är jag övertygad om att allt kan funka – bara vi vet vad vi håller på med. Problemet idag är att grundskolan organsieras olika hos olika huvudmän, hade vi haft 1-9-skolor överallt så kunde vi ju bara göra som vi kom överens om på skolan och så visste vi att eleverna “fått allt” innan det är dags att gå vidare till gymnasieskolan.
Eftersom den lösningen är fulltständigt omöjligt med allt annat än storstadsperspektiv så får vi helt enkelt lov att acceptera att vissa saker bör ha betats av i 1-3, andra i 4-6 osv. Inte minst rättvisast mot elever som flyttar under grundskoletiden.
Sen tror jag att vi kan göra en massa kreativt och bra ändå – men nån sorts grundstomme behövs – lite på ont men mest på gott.
LikeLike
Jag har hört att många lärare delar din optimism Anna!
Det känns hoppfullt att professionella ser friutrymmet och inser att det finns plats för kreativitet och elevinflytande även i det nya systemet.
Från mitt perspektiv kanske det är väl enkelt att se saker utifrån och jag försöker att lägga band på min vilja att problematisera.
Grundstommen är nog bra – frågan är hur skolorna hanterar risken att hamna i ett avprickningssystem?
LikeLike