Jag försöker skriva något klokt om Per Erikssons sätt att beskriva sina meriter när han ansökte om professur och rektorstjänsten vid Lunds universitet. Sydsvenskan avslöjar halvsanningar och smålögner i en utmärkt artikelserie.
I de flesta världar skulle antagligen de flesta rycka på axlarna åt det här och tänka ungefär:
– Vad spelar det för roll om han var biträdande handledare eller huvudhandledare åt en doktorand?
Problemet är att i akademiens värld är meriter och ärlighet allt. Just nu leder rektor Eriksson en grupp som jagar fusk inom universitetet.
Jag lägger rivaliteten mellan Malmö och Lund åt sidan och bekymrar mig för hur allmänhetens syn på akademien påverkas av den här affären.
27 tweets och 154 facebookrekommendationer tyder på att frågan är het. Min gissning är att framgången i ESS-projektet har gjort rektorn osårbar. Men det kommer att bli spännande att se hur moralen inom organisationen påverkas när chefen visar ett rymligt samvete.
I dagens tidning förklarar sig rektorn (Länk)
För en gångs skull är artikelkommentarerna läsvärda.
Tysta tankar 
Det var just denna typ av akademisk “smilfinkeri” som gjorde att jag 1980 valde det fria näringslivet istället för akademiskt forskningsarbete.
Det räckte med att göra ett examensarbete sista året för att inse alla taffliga intrigspel inom universitetsvärlden.
Per Erikssons arketyp fick mig efter 10 år i en storkoncern att starta eget.
Lismande lögnare är tyvärr inte direkt ovanliga. Jag kan inte ha dom i min närhet. Jag får sömnproblem.
LikeLike
Jag förstår dig och anstränger mig förtvivlat för att hitta förmildrande omständigheter i det här hyckleriet. De sektliknande inslagen i promoveringshögtider blir verkligen olustiga i ljuset av sådana här historier.
Eller så är själva avslöjandet ett hoppingivande sunhetstecken!
LikeLike