Jag försöker smälta intrycken från föreläsningen om Bloggen som pedagogiskt redskap och inser att jag målar in mig i ett hörn när jag hävdar autenticitet som en avgörande kvalitet för bloggen.
Min krävande privata princip är att jag försöker överraska mig själv med oväntade ämnesval och det finns en uppenbar risk att jag har gjort något förutsägbart av det oförutsägbara. I skolans värld råder tydlighet, struktur, mål, syfte och medvetande om mottagaren – jag famlar efter något annat.
Antagligen är det bara jag som skrattar åt att min bajsbruna cykel heter Winther samtidigt som det snöar i stora delar av landet.
Tysta tankar 
Man känner sig själv och jag använder också det oförutsägbara för att stimulera min egen kreativitet. Att hitta det oförutsägbara är ett ständigt sökande på nya ställen.
LikeLike
Det kan också handla om en väldigt svagt utvecklad självcensur…
LikeLike
De som ska spränga flest barriärer ska också misslyckas flest gånger. Det är bara att välja mellan att vara en modig klant eller ett fegt dygdemönster.
LikeLike
Tack tror jag!
LikeLike
Jag tror att du valde modig klant för det betydde att du också valde kreativ skicklig nyskapare och då var det menat som en komplimang.
LikeLike
Det gillar jag det där om att misslyckas. 🙂 Man behöver misslyckas och göra bort sig tillräckligt ofta för att kunna ta det med en axelryckning. Annars blir man bara en kruka.
LikeLike
Frågan är kanske varför det är så svårt för lärare att misslyckas? Vad är det som gör att vi fortsätter att plåga oss med drömmen om den perfekta planeringen – den kompletta kursplanen?
Jag siktar på att vara en relativt energisk “good enough teacher” med stor tolerans för egna och andras fiaskon.
LikeLike
Nog är det som så att omgivningen sällan vill låta oss känna oss tillräckligt bra. Syrran beklagade sig om sjuksköterskorna som ibland går på knäna i prioriteringar mellan olika viktiga behov och försakar raster och mat men sen ändå får höra att de var för sena med medicinen.
Det finns en omvärld som inte är speciellt nöjd med att vi är tillräckligt bra!
LikeLike
Det är synd att jag har ett så vårdat språk – annars vet jag en del saker som omvärlden kunde dra åt…
LikeLike
Två tankar.
“I skolans värld råder tydlighet, struktur, mål, syfte och medvetande om mottagaren.” Så ska det vara, så är det i många skolor, så är det inte i för många skolor.
“Varför är det svårt för lärare att misslyckas”. Jag tror att det är lugnt att lärare misslyckas och att ha som mål att vara good enough. Har man kommit så långt att man inser att man misslyckas i bland. Då är inte hälften vunnit utan allt! För hos en sådan lärare finns ödmjukhet, lyhördhet inför elever, kollegor o föräldrar och förbättringsvilja – tror jag.
LikeLike
Välformulerat inlägg om frågor som ligger mig varmt om hjärtat. Skolan ska ha struktur och tydlighet för elevernas skull. Det räcker med att vi som lärare är tillräckligt bra och i att vi nöjer oss med det finns den enorma kraften som ödmjukheten ger.
LikeLike
Hej prinsen!
Jag tror också att skolan mår bra av de där ordningsskapande stukturerna – samtidigt önskar jag att motkraften blev synliga och attraktiv.
Det är ju tyvärr bara inom skolan som livet tar sig de här förutbestämda uttrycken. Som lärare innebär det att jag tar ansvar för att skapa en kuliss där ordning råder. I värsta fall med belöning till de lydiga som bevis på rättvisa.
LikeLike
I omvärlden finns det ännu mer av kulisser av struktur och vi lärare som eftersträvar det annorlunda får större utrymme när elever kan prova nytt utifrån något som är mer stabilt.
LikeLike
Det är möjligt att det finns företag som också är kulisser – men lyckas de verkligen producera något?
Jag är rädd att den lydighetskultur som odlas inom skolan inte skulle fungera inom ett modernt företag.
Själv har jag svårt för den hierarkiska och titelsjuka ordningen inom högskolan…
LikeLike
Jag menar inte att hela företaget är en kuliss bara att en oerhörd oordning döljs bakom en fasad av dokument, chefer som ger direktiv och på ytan tydliga instruktioner.
När hela företaget är en maskerad så blir det väldigt kortlivat.
Jag har inget emot hierarkier och tydliga roller om de avspeglar en reell verklighet av olika kompetenser och nivåer på kompetens.
LikeLike