Det här irriterande hummandet fortsätter. Jag lyckas fortfarande inte formulera något klokt om skjutandet och fortsätter att vara ledsen och upprörd.

Per Ek lyckas beskriva hur händelserna skadar självförtroendet hos sargad stad (Länk) Offren får en röst och det är viktigt.

Eskil Fagerström skriver en krönika om den skamliga känslan av att inte vara drabbad. (Länk)

I Malmös buskage står en beväpnad man och siktar. Och hur nöjd är jag inte över att han inte står någonstans i Lund.

Nöjd, belåten och aningen illamående. Jag måste ha förätit mig på Det Händer Inte Här-konfekten.

Jag gillar tanken på att läsarna skickar in sina bästa bilder av Malmö. (Länk)