Jag är på praktikbesök och faller nästan i trance inför den välvårdade uppsättningen av PALIN-ramar och lådor med tillhörande läggspel. Minnena från mina förstå skolår ramlar över mig och jag minns hur spännande det var att vända på spelet med hjälp av den särskilda vändbrickan. Om jag hade gjorde rätt avteckande sig någon form av mönster.
Idag finns det massor av andra former av självrättande material och det är säkert möjligt att diskutera både pedagogik och kunskapssyn. Men det får någon annan göra.
Tysta tankar 