… den psykotiske flyttar in och terapeuten kasserar in hyran”. Ungefär så säger Helena von Zweigberg i Spanarna och jag försöker översätta det till skolans värld.

Den där underliga känslan av att väggarna mot världen utanför är både hårda och mjuka. Ett bräckligt fort där tidens vindar sveper förbi i valrörelserna med bedövande kraft. Allt som händer i samhället sipprar in och våra försök att skapa ett gott och rättvist system riskerar hela tiden att avslöjas som naivt och idealistiskt. Vem byggde det här luftslottet?

Vi är ganska många som bor i i slottet. Det är Sveriges största arbetsplats och det vore på gränsen till kränkande att beskriva oss alla som psykotiska. Dessutom är barnen skolpliktiga och jag anar deras upplevelse av skolan ofta är väldigt fysisk. Skolans väggar erbjuder ett klent skydd mot tillvaron utanför. Det är som Hotel Californa. “You can check in but you cant check out”. Skolan som fängelse eller paradis?

Den avgörande frågan är nog vem det är som kasserar in hyran. Efter Uppdrag gransknings program om friskolorna råder det nog ingen tvekan.