Jag passerar Stortorget och möter en oväntad syn:
Min symbolfantasi går igång:
Den överdrivet långa vita bilen?
Assistenten med moroten (ett framtidsjobb)?
Den svartklädda skönheten som kelar med en vit häst?
Den hårt arbetande fotografen?
Den vitklädda flickan som är på väg in i bilen?
Rådhusets trappa där brudparen brukar möta folkets jubel?
Vad betyder allt detta? Ett skådespel där alla spelar sina roller utom jag som missat poängen?
Efter en stund inser jag att det är ett reklamjippo för en limousinefirma och en modellargentur. Jag tar några bilder och förbannar den ytliga och kvinnoexploaterande kommersialismen – när jag ser något bekant hos en av fotomodellerna. Det är ju C – den snorigaste ungen på dagis som nu 15 år senare sträcker ut sina långa ben på motorhuven.
Återigen en meningslös historia utan mening eller moral. Jag måste skärpa mig.

