Sändare, mottagare eller samtalare?

Anders Mildner ställer som vanligt de skarpaste frågorna om sociala medier. (Svd)

Den senaste tiden har jag frågat folk i vilket läge de oftast hamnar när de loggar in.

Om de börjar att söka av den information som resten av världen sänder – eller om den första impulsen är att se om – och i så fall vad – deras followers har skrivit om dem.

Det var en lite känslig fråga, visade det sig.

Men ni kan säkert ana vad svaret blev när de som fick frågan väl erkände.

Trots allt är ju en av de tydligaste trenderna i vårt beteende just nu hur vi i varje ögonblick letar efter allt fler och allt snabbare sätt att distribuera våra känslor till omvärlden. Inte så märkligt då kanske att vårt primära intresse är hur andra människor förhåller sig till våra känsloyttringar.

Kanske är de båda ytterligheterna lika motbjudande. Antingen är du en hänsynslös sändare som bara är intresserad av att sprida ditt budskap – alternativt en omättlig bekräftelsesökare som måste få ständig känslomässig uppbackning i form av respons och besökssiffror. Ingen av beskrivningarna känns särskilt lockande.

Den kategorin passiva läsare som använder sociala medier som en vanlig tidning faller väl en bit utanför undersökningen?

Det borde finnas en kategori för oss som tror på det goda samtalet…

Tillfälliga möten

Tillfälliga möten

4 thoughts on “Sändare, mottagare eller samtalare?

  1. Håller med dig Mats – den kategorin tror jag jag tillhör. För jag har inte tidigare lärt mig så mycket som genom det goda samtalet på din och andras bloggar.

    Like

  2. Mats, när har du stött på någon som erkänner sig till de onda? Även den mest bestialiska mördare rationaliserar sina handlingar. Hitler såg sig som världens frälsare och räddare.

    Jag tycker väldigt mycket om att få helt nya tankar. Ofta uppstår de när min hjärna krockar med någon annans. Det betyder antagligen att det som för mig är ett gott och förhöjande samtal enbart är blodtrycksförhöjande för någon annan.

    Like

  3. Sant – jag tror delvis att skolan är besatt av sin egen godhet och det ibland hindrar oss från att analysera vår position som maktens redskap.
    “Den vänliga maktutövningen” gör tillvaron dimmig och ofta är vi fast i underliga beroenden och hierarkier.

    Just därför är samtalet på nätet så i sin relativa anonymitet!

    Like

Leave a comment