Jag har inga fördomar. Möjligtvis undantaget Lund. Och kanske Folkpartiet.

Matilda Gustavsson  (Länk) skriver  elakt och roligt om ett midsommarfirande bakom Kulturens murar:

Medan spelmännen Enåtvå bjuder upp till dans får jag ett akademikerspan: Bengt Linnér, professor emeritus i svenska, iklädd fransigt avklippta jeansshorts och friluftssandaler. Han värjer sig när Folkpartiet nämns.
– Om någon ställt till det för svensk skola är det Jan Björklund, en förfärlig soppa!
Under Bengt Westerbergs tid hade Folkpartiet sin lundensiska toppnotering (17 procent).
Sedan dess har siffran sjunkit och frisinnet bytt kläder: från att vägra dela soffa med Ian Wachtmeister till språktest som krav för svenskt medborgarskap.
I samma takt gick Lund från att älskas av humaniorastudenter och vinna Popstad-96 till att nyligen ratas som kulturhuvudstad, men få en påkostad forsknings-anläggning.
– För-fär-lig soppa!

Jag är osäker om jag klarar mig utan mina fördomar och måste nog vänja mig vid tanken på att Lund finns. Dessutom har jag lovat att inte längre håna eller demonisera folkpartiledaren.

Därför publicerar jag en liten hyllning i prideveckans anda: