…men när jag uppsöker den tredje 1100-talskyrkan i närområdet märker jag att guiderna gärna talar extra vackert om den egna kyrkans förträfflighet. De nya församlingsgränserna som följer kommunuppdelningen talar de inte lika gärna om.
– Den taggen kommer nog sitta kvar några år framöver…
(Alla bilder är klickbara)
Ravlunda kyrka
Ravlunda har Piratens gravsten som svårslagen turistmagnet.
Själv är jag mer imponerad av Olle Adolphson och funderar över vilka sånger som skrevs i stugan han hyrde en bit norrut.
Kyrkogården har sina fasta regler och jag anar att det är en del svåra beslut som måste fattas. Vanvårdade gravar röjs och under ett träd samlas stolta monument över liv i en snöplig hög. Det känns bra att kremering och minneslund finns som ett värdigt alternativ.
Utsikten mot Östersjön och Haväng skingrar tankarna om döden.
Kyrkan ligger högt och västerut böljar landskapet bort mot backarna och Vitabyskogen. En del gårdar är mer storslagna än andra.
Inne i kyrkan finns vittnesbörder om svenskarnas illdåd mot lokalbefolkningen.
Från Wikipedia
Anno 1612 den 4 februari kome de Suenske ind i goinge herrid der brende roffuede oc odelagde vid fem eller sex oc tiufue kirjrcke sogner: den 8 februari brende Ve: denne 11. dag bleffue de tappert igien besot aff vorris Kongis folck antastede på Visse So bade yhielslagne oc drucnede nogle (og) tiuffue hundrede mend oc miste al derris Bitte: som de haffde tagit: C. M. V.
När jag läser om Skånes historia tycks krig ha varit normaltillståndet fram till försvenskandet 1658. Som vanligt var det fattigt folk som fick lida mest när kungarna stred om de rika jordarna och skatteintäkterna.
Nåja – även om det inte är en tävling kan man väl alltid ha sin favorit?
Sankt Olof
Vitaby
Tysta tankar 
Så kul att du botaniserar vidare i Elsie Rydensjö-land.
Kyrkogårdar ja, monument över liv och en stilla plats att återvända till för att minnas de nära. Något att vårda och tack.
Dock ligger det något sorgligt över tiden. Somliga gravvårdar står 100-tals år andra 25 år.
Och i mitt tycke är S:t Olofs kyrka stilig.
LikeLike
Tack Plura!
Jag vet aldrig hur jag ska reagera på de här kyrkobesöken som ofta innehåller anekdoter och existentiella frågor. Det är liksom så otroligt många berättelser koncentrerade till en plats!
LikeLike
Studier av titlarna på gravstenarna är också oerhört intressanta. På äldre kyrkogårdar finns många exempel. De vittnar om yrken som man inte har en aning om – kustridare t ex. Välskötta gravar är en plats att gå till för släkt och vänner. Gravsättning i en minneslund är enklare och billigare. Men ack så anonymt. Piraten i minneslund? Så trist det blev i Ravlunda. Jfr Père Lachaise med alla kändisgravarna som folk vallfärdas till. Snart är sådant kanske blott historia.
Henrik
LikeLike
Jo det är lätt att drömma sig bort vid dessa titlar och namn! Man kanske borde börja förbereda sina barn på att de förväntas ta ansvar skötseln i framtiden? Jag litar inte på kyrkogårdsförvaltningen!
Plötsligt blev alltför höga gravstenar ett arbetsmiljöproblem i Simrishamn. Från S Mellby – huvudkyrkan i församlingen:
https://lumaol.files.wordpress.com/2009/12/3grav.jpg?w=450&h=337
Jag är av skånsk bondesläkt och då var stenen viktig. Gärna stor och med plats för inhuggning av kommande generationer. Ändå har jag svårt för välkrattad grus och stramt klippt buxbom.
Pére Lachaise… Se där ett ställe att förlora sig!
https://lumaol.wordpress.com/2007/11/05/skolan-fransmannen-och-kyrkogarden/
LikeLike