England är på väg att införa friskolor efter svenskt mönster. Nu oroar sig många för ökade klassklyftor.
Plans to create hundreds of Swedish-style free schools in England will prove a costly experiment and risk increasing racial and social segregation as middle-class parents pull their children out of comprehensives, according to a major study.
The research by a leading academic also warned that the flagship Tory policy to transform the country’s schools would bring little or no improvement in pupils’ results but would lead to a “significant increase” in public spending.
Skuggutbildningsminister Balls talar om “social apartheid”. Det är starka ord i ett land med stora erfarenheter av kolonialism och klassklyftor.
Inte oväntat tror en talesman förutbildningministeriet att allt kommer att bli jättebra och hänvisar till USA och framgångarna i Sverige:
“President Obama supports free schools in America because they have benefited the least well off the most and the evidence from Sweden shows that they raise standards for all.”
Allt var bättre förr!
Tysta tankar 
Apartheid – det är väl intressant det de praktiserar sin uppfinning i UK.
Och vadå fristående skolor – från och med juli 2011 måste alla skolor följa samma läroplan, kursplan och ämnesplan oavsett driftsformen.
Så det är något helt annat som måste motivera varför man har olika driftsformer. Kan det vara hur korta beslutsvägarna är, hur stor överbyggnad du ska föda, hur man driver det pedagogiska arbetet och hur du lyckas nå målen.
Se där – kanske något att fundera på för offentliga huvudmän.
LikeLike
I England har man redan betydligt större klassklyftor än vad vi har, så för dom skulle det kanske inte göra någon skillnad.
Sedan tror jag att friskolorna är ett symptom inte en orsak till våra ökade klassklyftor. Tankar kring ekonomi och relationer mellan människor förändrar samhället, som i sin tur påverkar utformningen av skolan.
Och för att anknyta till det Plura skrev: fri, i vilken betydelse då? Vad är den fri från? Fri från den obildbara populasen, som går kvar i den kommunala skolan? Fri från dom andra, som inte hör ihop med oss? Eller fri från kommunal överbyggnad?
LikeLike
Vad som är orsak eller verkan är svårt att reda ut. En klassisk historiematerialist skulle väl betona basens avgörande funktion och att skolan är en del av det falska medvetandet som döljer de verkliga maktförhållandena.
Även om teorin ofta vulgariseras tycker jag nog att det är ganska klockrent. En hotad medelklass ser sina intressen hotade men står inte ut med klassisk sortering och repression. därför skapar vi ett självsorterande system som på ytan ser helt rättvist ut.
Sedan kanske det är effektivt att dela upp grupper med olika bakgrund och intressen – framför allt reducerar vi de där konflikterna som hotar att spränga svensk skola inifrån.
Men det mest spännande är nog tanken att den hånade svenska skolan skulle vara föredöme för England. Jag är rädd att tanken stiger våra politiker åt huvudet. Samtidigt som vi imiterar deras inspektioner (som håller på att sänka det engelska utbildningsväsendet till botten av den djupaste sjön…)
LikeLike
Det är så sant. Annars brukar ju idéerna bara gå åt andra hållet: från det anglosaxiska och hit. Och då blir ju frågan om det är ett gott tecken när man i England plockar något från oss?
Det där om deras inspektioner låter intressant. Kan du utveckla det? Vad är det som är så galet? Jag har nämligen ingen aning.
LikeLike
Hela inspektionsmodellen bygger på att skrämmas och ibland är de här bestraffningarna (uthängning av skolor med dåliga resultat) starkt stigmatiserande. Både av skolor, lärare och miljöer.
Pedagogernas fokus ligger hela tiden på att förbereda barnen inför inspektionerna och med detaljstyrda kursplaner blir det en genomgående ängslig stämning. Jag tror att kvalitet växer underifrån och de här riddarna som rider in på skolgården representerar inte alltid barnens intressen.
Nu blir det väldigt underligt om de bra skolorna belönas genom att slippa kursplaner och inspektioner. Antagligen är en del går en del av “de dåliga skolornas” resultat att förklara genom just den här formen av styrning!
LikeLike
Mats – Protest. Nästa rött kort.
Inspektionen kan bara göra tre saker.
1. Tillse att lagligheten innehålls – Tillsyn
2. Kvalitetsgranskning – att se att ett givet område som granskas har en sådan höjd att de uppfyller kraven i läroplaner och kursplaner. Ett bra exempel på det är rapporten om varför kunskapsresultat hos eleven påverkar det pedagogiska arbetet.
3. Från och med 1 juli 2011 ålägga kommuner att åtgärda brister i skolväsendet. Om så inte sker och kommunen vägrar blir det ett ärende för förvaltningsdomstolarna.
Tja en två till finns.
4. Överpröva rättningen av nationella prov
5. Att, via BEO, driva skadeståndskrav och se till att kränkande behandling inte förekommer på skolor.
Däremot måste jag ge dig eloge för att kvalitet börjar hos mig som individ. Det kan man aldrig kontrollera.
LikeLike
Du har som vanligt ganska rätt! Någon form av inspektion måste finnas och det är antagligen viktigt både med tydlighet och sanktioner. Samtidigt har jag en romantisk bild av skolor och myndigheter som talar samma språk och där inspektionerna upplevs som ett stöd för skolutveckling.
I England tror jag att inspektionens funktion är den motsatta. Med detaljstyrning och kursplaner som går ner på veckonivå är det svårt att tala om någon egentlig målstyrning.
Frihet är fortfarande det bästa ting – och alldleles nödvändigt för att skapa ett levande klassrum. Men det är möjligt att de svenska inspektionerna är mindre rigida?
LikeLike
Om det är som du säger om England är det definitivt inte det. Ett kan du vara säker på att, den lag som träder i kraft om en vecka är klart och tydligt fast lagt att det i den svenska skolan gäller mål- och resultatstyrning.
Det innebär i praktiken att ingen kan ifråga sätt HUR du genomför läroplanen och kursplanen, bar du håller dig till det centrala innehållet i kursplanen och att du jobbar enligt de nationella målen enligt läroplanen.
I annat fall får kommunen och skolan rött kort om du blandat innan andra mål. Och det är här vi har problemet med hobbypolitikerna i kommunerna. Säker blir det än röriga om ett år när de inte lägga sig hur förskolechefer och rektorer organiserar verksamheten.
Så säg är det inte en härlig tid framgent.
LikeLike
Jag är inte alltid övertygad om skolans rationella karaktär. Pliras optimism när det fölet att skilja ut centralt innehåll delar jag inte men det handlar nog mer om ledarfilosofi än om kunskapssyn?
Skolan måste helt enkelt gå att styra och då finns det en uppenbar risk att kartan blir viktigare än terrängen!
LikeLike
Men utan karta springer du bort dig i terrängen. En karta är en schematisk bild av verkligheten. Därför måste alltid kartans bild översättas till den verklighet du befinner dig i terrängen.
Se nu börjar det likna det jag predikar om målstyrning. Det går inte att ta kartan (läroplan och kursplan) och direkt applicera den på verkligheten. Du måste ta ut riktning och koordinater från kartan och översätta det till verkligheten du ska passera i terrängen för att nå målet. Och terrängen är den skolsituation jag som skola eller lärare befinner mig i.
Översätt kartans krav till den verkliga terräng jag ska ta för att nå målet. Den ser olika ut för varje skogsvandrare. Och vips är vi där igen, kartan talar om VAD och VAR du befinner dig men inte HUR du ska förflytta dig, det beskriver du själv.
LikeLike
Jag älskar tunnelbanekartor för deras sätt att göra storstäderna begripliga. Samtidigt är det här sättet att grafiskt representera verkligheten helt tokigt – om man inte förstår att det är en karta!
Eftersom min far var lantmätare har jag en medfödd kärlek till kartor och känner verkligen lockelsen i att leva i kartan. Men utan kartor är vi antagligen förlorade. På ett djupare plan behöver vi antagligen vara många för att korrigera kartans felaktighet. Ensamma är vi fångade i vår subjektivitet. Flygfoto kan ge en tillfällig upplevelse av objektivitet.
Jag tror inte att inspektionerna i längden kan ge oss den känslan. Som Maths skriver är de fångade i sina preferenser och jag ser gärna att de vädrar sina käpphästar någon annanstans.
Men om vi lyckas begränsa inspektionerna till de områden som du beskriver – OK!
LikeLike
Aha, där ser man, sådan far sådan son.
Men det är alltid ett bekymmer när man ska tolka en karta. Verkligheten och kartan stämmer aldrig överens. Och det är därför en riktig inspektion bara kan förlita sig till att kartan finns och att skolan tolkat den på sitt sätt för att nå de nationella målen. Det är faktiskt det skollagen säger. Allt utöver det är i så fall en nitisk inspektion som inte riktigt förstått mekanismerna för hur man gör auditar.
LikeLike
Ibland kanske inspektörerna har en tendens att vara alltför förälskade i kartor? Den här ivern i att se så det finns planer på alla nivåer skapar en illusion av kontroll som gör att harmonin rullar vidare.
Det mesta kan reduceras till Stickan Jönssons klassiska:
– Jag har en plan…
LikeLike
Vill bara påminna om att det inte bara är läroplanen som är en slags karta. När vi skriver planer och berättelser ute på enheterna och avdelningarna, är det också kartor i den här bemärkelsen. De stämmer bara nödtorftigt med den verklighet vi lever i varje dag. Så det som inspektörerna ser och läser är inte heller “verkligheten”, utan en abstrahering av en litet utsnitt av verkligheten.
LikeLike
Kom på att jag har skrivit om det här.
LikeLike
Men resultaten “hängs ut” här också. Inspektörernas rapporter är den del i vad föräldrarna kan gå på när de väljer dagis, om jag inte har missförstått något. Det blir kanske inte samma ståhej, men i praktiken blir det samma sak.
Dessutom är det intressant med kvalitetsgranskningen. Inspektören som kom till min arbetsplats precis innan jag började där, propagerade för Reggios låga bord-filosofi. Så nästan alla låga bord åkte okritiskt ut! Jag vill hävda att det finns många fler pedagogiska poänger i att barnen får klättra upp i sina stolar vid matbordet och att vi slipper en dålig arbetsmiljö.
Men det ska bli intressant att se i höst om Plura får rätt.
LikeLike