Charlotte Emt gör en serie i elva delar om den filosofiska sidan av musiken. I det tredje avsnittet diskuterar hon pekoral och patetik med den underskattade sångerskan Marianne Mörck och operakännaren Lasse Walldov.
Länk till podversion, programpresentationer
Särskilt rolig tycker jag att sågningen av Thåströms version av Briggen Blue Bird är.
Imperiet – Balladen om briggen Blue Bird av Hull
Det är bara att konstatera. Jag är en sådan där Olle Adolphson-kille som vill att känslorna ska uppstå inne i MITT huvud. Inte i artistens munhåla eller hals…
Olle Adolphson – Balladen om briggen Blue Bird av Hull
Tysta tankar 
Briggen Bluebird är ingen av mina favoriter med någon av dem. Men Thåströms “märk hur vår skugga” är fantastisk. Fast det är ju Bellman och inte Taube förstås.
LikeLike
Personligen finner jag Euskefeurats version oslagbar:
LikeLike
– Couldn´t see that coming!!!
Jag har en vän från Umeå som matade mig Euskefeurat och jag förstår poängen – även om den är en smula daterad i ovanstående version.
tack!
LikeLike
Intressanta åsikter om Thåströms version av briggen Blue Bird av Marianne Mörck. Jag tycker att Thåström ofta har ett väldigt eget, starkt och trovärdigt uttryck i sina sånger. Det här var inte hans sång och han borde kanske låtit bli den. Kanske en eftergift till rådgivare på skivbolaget. Om den gavs ut efter “Märk hur vår skugga” så kan jag tänka mig att det rört sig om påtryckningar ifrån skivbolaget.
LikeLike
Jag tycker det här r svårt! Hur vet man om något är äkta?
Vi vill ju så gärna bli förförda och ägget därför alla försvar åt sidan… Särskilt när det gäller artister som bygger sin myt på
– kolla vilken feeling jag har!
LikeLike