En ny avhandling beskriver mäns upplevelse av ofrivillig barnlöshet.
Studio ett gör en fördjupande uppföljning och faderskapsforskaren (???) Roger Klint är som vanligt ovanligt klok.
Jag vill verkligen inte att denna svåra fråga ska reduceras till en tävling i vem det är mest synd om men är glad över att någon lyfter fram mäns upplevelse av att genomgå de här ofta smärtsamma processerna. Det tycks vara olika sorters sorg och det har inte funnits utrymme för män att beskriva sina känslor av misslyckande i familjebildningsprojektet.
Paul Simon – Father And Daughter
Jag har svårt att föreställa mig hur livet skulle sett ut utan barnen. Fantasin räcker inte till och jag är evigt tacksam för att de finns.
Tysta tankar 
Bra sak att ta upp Mats. Visst sjutton är det fel att kvinnor får tolkningsföreträde här. Det som också är fel är att kvinnor förutsätts vilja ha barn och förutsätts älska bebisar. Tack och lov har mina egna barn varit fullkomligt oemotståndliga och omöjliga att inte älska, men jag har alltid varit helt ointresserad av bebisar och barnvagnar och vänder mig starkt mot det sociala trycket att vara ständigt moderlig och tuttenuttig. Man är inte en bättre människa för att man vill ha barn. Tvärtom är ett av den här planetens överhängande bekymmer att vi är för många, så man kanske rent av är en bättre människa om man låter bli att uppfylla jorden ytterligare.
LikeLike
Jag har försökt inta en karg hållning till det här med barnlöshet och menar inte att det är en självklar rättighet att till varje pris föda barn. Samtidigt tycks den privata sorgen vara oöverstiglig och jag känner att jag inte riktigt lyckas ta mig in i de barnlösas upplevelse.
I princip håller jag med dig – det borde vara möjligt att leva ett värdigt liv utan barn!
LikeLike
åtminstone ska inte omvärldens brist på tolerans och inlevelseförmåga vara det som skapar problem.
Lyckoforskarna menar att barn är neutrala. De ger oss lika mycket olycka som lycka.
Jag kan inte helt relatera till det för jag uppfattar mitt liv som mycket lyckligare och mer tillfredsställande genom barnen. Men kanske är det för att jag värderar upplevelse- och inlärningsbiten så högt. Man lär sig mycket om sig själv, människan, världen av att följa någon annan så nära och intensivt som man gör som förälder. Vilket typiskt lärarperspektiv. 🙂
LikeLike
Jovisst lär vi oss mycket av barnen – i mina cyniska stunder tänker jag att vi beundrar oss själva genom barnen. Och det är inte lika vackert!
LikeLike