Ibland har jag tvivlat på skolans demokratiska värde och det har varit lockande att använda teorier om skolans förtryckande och manipulativa funktion som försvar när besvikelsen har varit för stor. Den uppblåsta retoriken i läroplanerna har gjort mig generad och kontrasten mot vardagens praktik alltför hjärtskärande. Skolan är sorterande, disciplinerande och i bästa fall kvalificerande till en oviss yrkesvärld – men är det verkligen möjligt att se skolan som en plats för bildning, personlighetsutveckling och delaktighet?
Jag träffar Lars Persson som nyligen disputerat med en avhandling med titeln Pedagogerna och demokratin och känner mitt trötta cyniska jag vittra ner. Efter 53 sidor bakgrund är jag nyfiken och brinner av längtan efter att ta del av de lärarröster som bär upp sin syn på demokratiuppdraget.
Följ med mig in i texten – det här behöver jag diskutera!
Tysta tankar 
Åh, jag skriver just nu om det är. Är ganska pessimistisk om jag ska vara ärlig. Läser Martha Nussbaum – Not for profit – WHy democracy needs the humanities. Jag ser att vi alla har möligheter om vi tar oss dem, förstår styrkdokumenten rätt och utifrån profession. Vi har dem, och vi har också stora möjligheter att erövra dem och fylla dem med innehåll. Och det är vi skyldiga oss alla. Så tänker jag. A-M
LikeLike
Jag tror lars text är överraskande positiv. Det kan ha att göra med staden Lund?
LikeLike
Det var många sidor i läxa… 😉
LikeLike
– kommer det på provet?
LikeLike
Jag ska läsa. Men först: vem tog bilden? Fnissar åt det som blivit så kul med ditt sätt att illustrera bloggtexten, men vem är medbrottslingen, fotografen? fnissar denne också åt alltihop?!
LikeLike
TAck! Min nästan osynliga fru är skyldig till bilden. Ica i Hammenhög är platsen.
LikeLike
Nils Holgersson trakter eller?
LikeLike
Njae – hur är det nu? Var det inte i Västra Vemmenhög gården stod?
Jovisst!
http://sv.wikipedia.org/wiki/Nils_Holgerssons_underbara_resa_genom_Sverige
Det ligger mer åt Skivarp till.
LikeLike
Var ska ungarna lära sig demokrati?
Vi slapp ju det i skolan när vi gick, då var det skär och ren korvstoppningsfabrik. Då fostrades vi i föreningssverige när det gäller demokrati by the hard way.
Numera verkar det svårt att få ungarna att engagera sig den vägen, för föreningslivet är ju ett minne blott som upplysningsfostrare.
LikeLike
Jo den gamla tidens föreningsdemokrati är nog en ganska smal väg in det den här djungeln. Vi som har erfarenheter från den världen kanske har ett försprång när det gäller att förstå representativitet och stadgars betydelse – men vi är också fångade i bilden av den formella demokratin som högre värde.
Jag tror att Lars Persson lyfter fram andra och mer grundläggande dimensioner i analysen av mänskliga möten.
LikeLike
Tja, vi kanske har en gammal romantisk syn på vad demokrati är. Fastnar lätt i formen med medlemsmöten, gör din stämma hörd i diskussionen och var med och besluta. Och i demokratisk ordning är det majoriteten som bestämmer eller som jag burkar säga majoritetens diktatur.
Men givet finns andra dimensioner på mänskliga möten. Ett är väl detta och andra former av social medier som för fram demokratin på ett ofiltrerat sätt.
Säkert finns fler sätt, får studera alstret.
LikeLike
Det finns en uppsättning definitioner (sidan 43 osv)
Demokrati som individuell möjlighet (liberal demokrati)
Demokrati som social möjlighet (demokratisk socialism)
Demokrati som deltagande (participatorisk demokrati)
Ibland hamnar de i konflikt – ofta kompletterar de varandra.
LikeLike
Jo, tycker mig känna igen de tre definitionerna.
Alla prövade i olika tidsepoker. De två övre kända inriktningar i dagens politiska liv i konungariket. Fast den mittersta har begränsad räckvidd. Den tredje är väl de som aktivt deltar i något politiskt sammanhang.
Eller är jag fel ute?
LikeLike
Det är verkligen inga nya tankar – problemet är att skolan inte har velat se de inneboende motsättningarna som ryms mellan de här definitionerna. Och om inte lärarna har förstått demokratibegreppets inneboende spänningar blir det svårt att förmedla och tolkningarna riskerar att bli ytliga.
Lars tar upp behovet av att återupprätta den professionella nivån och att det som lärare ibland kan vara nödvändigt att tillgripa en viss civil olydnad för att undkomma detaljstyrningens nedbrytande effekter. Staten är alltså inte självklart den högsta uttolkare av värdegrunden – om barn, föräldrar, lärare, rektor, kommun har andra idéer blir det svårsmält med en Skolinspektion som kommer och försöker lägga det hela till rätta. Även om de tror sig ha ett sådant uppdrag…
LikeLike
Nej staten är självklart den högsta uttolkaren ur många synvinklar. Men då måste vi skrota den representativa demokratin.
Det är ju vi, folket, som givit dem mandatet att företräda oss fastlagt i grundlagarna. Och skolan har ju varit en statlig angelägenhet sedan knappt 200 år.
Det innebär att staten på uppdrag av oss medborgare har rätten att uttolka de dokument de skrivit i regeringskretsen när det är frågan om förordningar.
Annorlunda blir det med lagar, där är det domstolar som tar över tolkningsrätten baserad på vad lagstiftarna menat. Det intressant blir väl därmed de framtid rättsprocesser som kommer att drivas i domstolar kring nya skollagen. Och där är Skolinspektionen statens part i processen mot huvudmännen. Och övriga är bara kuggar i ett lagligt maskineri.
Hemskt kanske men så är det. Och den ordningen är vi ju inte vana vid i Sverige. Här har regeringar med rött förtecken ändrat lagar och förordningar bäst det passat en given för stunden åsiktsriktning. Ett politiskt godtycke som jag tycker det är bra att vi blir av med.
Så den som lever får se vad som menas med demokrati,
värdegrund och dess högsta uttolkare.
LikeLike
“Kuggar i maskineriet” – jo den tanken har väl slagit mig ibland när kavajen känt väldigt trång. Frågan om lärares friutrymme är svår och Lars Persson betonar värdet av att ta vara på de professionellas engagemang. Och då får vi inte uppleva oss själva som fullständigt utbytbara – fast det kan också vara ett utslag av mänsklig fåfänga att vilja se sig själv som oumbärlig.
Men om vi vill att eleverna ska uppleva mötena som äkta och “erkännande” vore det rimligt att lärarna också har motsvarande känsla inom sin organisation. Det är också möjligt att se skolan som en kyrka och då är det kanske viktigare att vi inte fuskar med budskapet och förvränger herrens (statens) ord.
Då får vi icke heller slarva med avskiljandet av dem som icke höra himmelriket till.
Oj – det kändes väldigt enkelt att ramla in i den här retoriken! Katederundervisning har långa anor inom kyrkan och idag tycks metoden ha tillskyndare på olika nivåer.
LikeLike
Något jag inte förstår är hur det professionella friutrymme skulle påverkas. Lagarna har väl aldrig begränsat HUR du förmedlar värdegrunden. Men någonstans måste man väl ha en definition eller en källa att utgå ifrån.
Men vad läroplanen säger är vilka mål det pedagogiska arbetet ska inriktas mot. Inte något som ska tolkas. Ett mål som aldrig är absolut utan ständigt flyttar på sig.
Och mig veterligen finns det inget i kursplanerna som berör begreppet värderingar. SO ämnet läser man väl om demokrati som företeelse inte som en värderingsnorm.
Och jag förstår inte vad katederundervisning har här att göra. Kanske det finns något dolt jag inte sett….
LikeLike
Predikstol och kateder är två parallella företelser, tänker jag.
Jag tror inte att den här uppdelningen mellan vad och hur håller – det är mer komplicerat än vad didaktikens förenklade frågor försöker få oss att tro. På samma sätt som de beryktade fyra F:n är mer retorik än hållbar kunskapsteori – varför dela upp något som inte går att dela upp?
LikeLike
Ok – men då måst professionen börja med källkritik och få en framåtriktad diskussion vad innebär värderingarna och demokratin. Annars är det tomma ord som skramlar.
LikeLike
Det får naturligtvis inte vara så att friutrymmet skulle vara en plats för ansvarslöshet och privilegier! Jag tänker att det går att utvinna stor kraft ur läroplaner och kursplaners styrning – samtidigt finns det en uppenbar risk att lärarna reduceras till anonyma tjänstemän i utbildningsfabriken.
Men riktigt farligt blir det först när vi tvingas låtsas som om vi förstår saker på samma sätt. Därför är det nog som du säger viktigt med “källkritik” – jag kanske hade valt ett annat ord för dekonstruktion av de här svårtolkade men viktiga begreppen.
Lars Persson lägger en viktig grund för att se sprickorna i samförståndet.
LikeLike
Jag fastnar mest i den högra kolumnen.
Där står det ” Pojkar varför pluggar ni inte”
Och så tänker jag.
Skolfolk är korkade!
Varför förstår de inte det självklara.
Långa utredningar om pedagogik kan de skriva.
Men fatta det självklara det kan de inte.
Kallas det för : Hemmablind.
LikeLike
Jo det är naturligtvis en demokratifråga om en stor grupp inte känner sig delaktiga i den rådande skolkulturen. Idag analyserar många pojkarnas bristande prestationer som ett individuellt problem och lösningarna blir då individuellt stöd. De ska liksom botas och motiveras.
Hemmablind är nog ett bra ord för fenomenet – skolan är per definition god och neutral (för det står i läroplanen)
LikeLike
Hursomhelst verkar väl Lars Persson undvika, i alla fall i Abstract, orden “skolans värdegrund”. Tack, det är väl ett inte oviktigt, men i mig ord följt av olustiga kon-notationer. Det verkar ju vara en uppenbar vilja att skapa empiri kring HUR, och kanske inte så fostrande tala om VAD man bör göra med demokratiuppdraget i skolan. Många svåra tankegångar jag måste tänka för första gången eftersom han har fötterna i en rättssociologisk tradition men jag gillar formuleringen på sluttampen:
“En praktisk konsekvens är att erkännandebegreppet erbjuder både mening för demokratiundervisningen och nya möjligheter att utveckla arbetssätten inom denna.” och då har han innan listat demokratisträvan i skolsituationen möjlig att iaktta i tre fält, 1) tillmäta eleven, eller alla andra(bortom dig själv) kanske rättare sagt, röst, 2) oavkortat reflektera över ditt performance, 3) har jag glömt.
Det var i alla fall min spontana tanke, innan jag läste, att det där med lika lika och räkna antals- demokratiska försök är begränsat om man inte kommer dit hän att man verkligen verkligen tror att man har något att öra, lära, se hos andra, dem man möter, oavsett. Och i Sverige har det liksom trängt sig in undan för undan, först för att förlöjligas, men sen för att tas på större och större allvar: en ambition att erbjuda delaktighet, att tillmäta andra värde, och därmed rätt att ha inflytande.
Kan skönjas inte bara på alla konsumtionsprylar som riktas ungar numera, men också hur man anpassar sport etc för små, och oliktänkande, hela grejen med tillgänglighet i samhället för ALLA (som bara är en bit på väg).
Det andra ajg tänkte var nåt jag hörde Marika Lagerkrantz och Claes Borgström sa i teve häromdan angående husockupation i Stockholm på sjuttiotalet: “man måste föra samtalet vidare! det är demokratins grund!” (med tanke på om civilolydnad var demokratiskt eller ej).
Okej: vi för samtal, och vi lyssnar! och vi anpassar samtalen för att få med så många som möjligt.
Vem som bestämmer om vad vi ska tala? det vet vi ju!
– Björklund!
LikeLike