Staten måste ta ansvar…

Jag har varit misstänksam mot dem som ser ett återförstatligande av skolan som en genväg till kvalitet. Ibland har jag antytt att det är bittra lärare som sörjer förlorad status och arbetstidsvillkor och därför längtar tillbaka till den gamla goda tiden.

Nu träder en grupp från barnhälsovården och bekymrar sig över kommunernas sätt att sköta förskolorna. De tycks dock inte vilja förstatliga verksamheten utan nöjer sig med tvingande normer och öronmärkta pengar.

Länk till DN-debatt

Artikeln är annars en ganska förvirrad samling goda argument för att förskolorna är viktig för barns utveckling. Jag är rädd att en del föräldrar skräms av textens brutala allvar.

7 thoughts on “Staten måste ta ansvar…

  1. Vad ska man säga?

    Inte tror jag det blir bättre bara för att man ändrar driftsformen. Det är väl bara förskolorna som är lite dåliga att se “hur” marknaden växer. Fast det borde väl var lätt som en plätt.

    Det är väl bara att ringa BB och höra hur många det är på gång eller????

    Like

    • Jag minns en tid då det rådde platsbrist och de som fick tillträdde till paradiset firade i dagarna tre.

      Så är det inte längre och de flesta förskolor opererar på en tuff marknad.

      Like

  2. Fast det är inte förstatligande eller förändrad marknad de argumenterar mot. De vill få ner antalet barn i grupperna. Det finns regler för hur många höns man får ha i en bur, men inte för hur många barn man får ha på en avdelning. Det står visserligen i den förra skollagen att barngruppen ska anpassas efter lokalen, men det har jag aldrig sett i verkligheten, utan det är pengen som gäller och så knökar man in ungar till föräldrarna skriker lite väl högt.

    Sedan lyfter de fram omsorgen som en viktig del. Anknytning, samspel, relationer, bli sedd, bli pratad med och lyssnad på. Helt min åsikt. Jag och min kollega musikpedagogen tjatar om det nästan varje gång det är pedagogiska diskussioner. Det är lite för mycket kall, hård och prestationsinriktad skola just nu, enligt min mening.

    Sist lyfter de också fram att det är ett skriande behov av kunskap om små barn, 1 – 3 åringar. Den pedagogiska forskningen har aldrig varit intresserad av dom och är det inte nu heller. De har dessutom varit mycket dåliga på att ta till sig anknytningsteori och hjärnforskning. Jag hävdar att det behövs en specialutbildning för att kunna jobba med barn under 3 år.

    Ursäkta om det blev lite rått, men jag försökte själv blogga om den artikeln igår kväll men lyckades inte formulera mig då. Men det här var väl lite vad det inlägget skulle ha handlat om.

    Ha en trevlig midsommar

    Like

  3. Håller med, håller verkligen med!

    Jag är inblandad i kursen “Det lilla barnet” som handlar om just det du beskriver
    http://www.edu.mah.se/BU108F/

    Konstigt nog finns det kollegor som tror att “det lilla barnet” handlar om åldrarna 4-6. Ur ett skolperspektiv kanske det är “litet”?

    Rått är bra! Trevlig midsommar du med!

    Like

  4. Pingback: Barngrupperna växer och växer igen « Maths hörna

  5. Pingback: Frågan om barngruppernas storlek « Maths hörna

Leave a comment