Jag tar tunnelbanan till kusten och hamnar efter en halvtimme i den ganska bedagade byn Whitley bay. Det är kallt och blåsigt. Efter några kilometers promenad söderut längs den öde kustlinjen går jag in på en thésalong och försöker värma mig. När jag suttit några minuter kommer mina kollegor L. och K. in genom dörren. Vi stirrar på varandra och konstaterar att världen är obegripligt liten och en kort sekund tror vi oss ana den fulla betydelsen av serendipity.
Eller hur är det Humphrey Bogart säger i Casablanca:
– Of all the gin joints, in all the towns, in all the world, she walks into mine.
Tillsammans firar vi 150-årsjubileumet av Fish n´chips födelse. Det känns mycket värdigt.
Tysta tankar 