Jag läser Malmö stads utvärdering av satsningen på genuspedagoger.
Det är en välgjord och eftertänksam genomlysning Camilla Löf och Johan Söderman genomför och den väcker många frågor:
Konturerna av en upplevd ideologisk diskurs kring genus framträder i intervjumaterialet. Detta tar sig bland annat uttryck i att informanterna uttrycker en rädsla över att inte vara tillräckligt genusmedvetna. Det talas om oskrivna regler kring vad som upplevs som rätt och fel i pedagogens arbete när det gäller genus. Pedagogen i föregående utsaga som inte lät sin egen son använda tofsar bröt tydligt mot denna ideologiska diskurs oskrivna regler. Konsekvens och effekt av detta synsätt blir att de anställda genuspedagogerna i Malmö riskerar att betraktas mer som genuskontrollanter än som genuspedagoger.
För informanterna räcker det tydligen inte med att vara “medvetna”. Kanske ska dessa mönsterpedagoger också bära upp “den rätta medvetenheten”. Det verkar besvärligt och jag får en obehaglig känsla av att pedagogerna ser sig som missionärer. Rädslan för att göra fel är ingen bra grund för pedagoger som ska försöka fånga barnens idéer. Risken finns att den här oron för det icke-politiskt korrekt smittar av sig på barnen. De brukar vara duktiga på att läsa av sådana här budskap.
Jag förstår att det uppstår motkulturer.
Tysta tankar 
Jag har över helgen besökt huvudstaden.
Att konstruktionen av genusavskiljning är en av människans mest betydelsefulla tävlingsgrenar blir fullständigt uppenbart.
Jag såg tre Svenska Mästerskap hos det motsatta könet:
– SM i högsta klackhöjd.
– SM i mest trasigt mönstrade nylonstrumpor. (sk våldtäktsromantik)
– SM i absolut kortkortaste klänning/kjol.
Begreppet “sexuellt urval” har aldrig varit mer tydligt under min 54 åriga livstid.
I genuspedagogernas tidevarv.
LikeLike
Jag tror du har missat poängen – den tredje grenen är “SM i absolut ingen klänning alls” och jag delar nog en del av din förvåning inför att strumpbyxor nu är det samma som byxor.
Man borde inte klaga.
LikeLike
Ä va faaa. . .osso hitter de KALASBYXOR. . .
LikeLike
Mats
När kjolen försvinner helt så dör ju den grenen. Möjligen kan man tänka sig grenarna: Uppåtriktad kjol. (sk midjeburka) eller horisontellt utåtriktad saturnuskjol.
LikeLike
Det börjar låta som 68 när ni var för små för att upplevt 15 – 16 årstjejerna i plugget där kjolarna blev kortare och kortare. Var nästan så att det mot slutet av kort-kort eran bara var ett ytterst brett bälte.
Snacka “sexuellt urval”, vi grabbar hade livlig fantasi i varje fall. Och några genustanter fanns inte så långt ögat nådde.
LikeLike
“Snacka ”sexuellt urval”, vi grabbar hade livlig fantasi i varje fall. Och några genustanter fanns inte så långt ögat nådde.”
Så det enda som har hänt är egentligen att medel- och överklasstanterna har blivit fetare med hjälp av genusskattepengar? Och i övrigt seglar livet på som vanligt, typ? Men könens sociala konstruktion då? Nu förstår jag faktiskt ingenting. Varför är det bara tjejorna som klär upp sig i kort?
LikeLike
Jag är inte säker på vart den här diskussionen är på väg. Kanske speglar den mer vår förvirring och frustration än ett teoretiskt fenomen?
Vi tycks vara överens om att kläder är ett redskap att öka den sexuella attraktiviteten. Vad ska vi göra med den insikten? Det känns lite småaktigt att koppla samman det med genusvetenskapens eller feminismens taffliga försök att skuldbelägga olika beteenden. Jag är inte ens säker på att den här historieskrivningen om sexualfientlighet är sann.
LikeLike
Skulden är ointressant. Det är som vid en haveriutredning. Det är förståelsen om orsaker och samband som är det intressanta.
När man förstår – är det lättare att göra rätt.
LikeLike
Kanske går det att lära sig något av försöken att göra förskola/skola till en avsexualiserad könsneutral arena.
Menar du att det här är någon sorts motreaktion?
LikeLike
Mats
Allt är väldigt komplicerat. Men jag har alltid trott på principen att kunskap leder till minskat behov av överdrifter.
Tar jag min dotter som exempel så har jag förklarat principen för evolution och partnerval. Jag har berättat att kvinnor vill attrahera män och vise versa och att metoderna är oändliga.
Flaggar man för tydligt så skickar detta signaler som automatiskt leder till bortval och val.
Jag har sagt: Vilken typ av kille är du intresserad av.
En som hugger på kortkorta kjolar eller en som väljer dig av mer långsiktiga egenskaper.
Visst tror jag att det kan vara en slags motreaktion. Men inte nödvändigtvis mot genusvetarna.
Men det kan också vara kulmen på en individualistisk nästan narcissistisk period. Kanske kommer nu snart en romantisk era. Vad kan annars komma efter Lady Gaga.
Egentligen är det den ständiga nykonstruktionen som är det intressanta. Den isig är själva beviset för “göra kön behovet”.
Dvs genuspedagogernas blinda fläck. Oavsett tidsandan pågår ett ständigt nyskapande orsakat av den eviga tävlingen.
LikeLike
Det är väl inget konstigt i detta. Varje tidsepok har haft sina myter om sexuell frigörelse. Och just i tonåren positionerar sig väl både tjejer och killar för att testa sina gränser.
Det är inget nytt och har inte ett dugg med genus att göra.
Att uttrycken varierar över tiden är en sak. 68 var popmodets tid med Twiggy och kortkort. 70-talet velorputtarnas tid. 80-talet punken och 90-talet tja det har jag glömt, men det var väl början på Stureplanseran som på 00-talet blev brattsen.
Varje tid har haft sitt uttryckssätt.
LikeLike
Men Mats – har du inte hört ROKs förre ordförande som betraktade oss män som djur som bara tänker på sex och därmed behöver snöpas. Idylliserande och glömska är ingen bra kombination i genusdebatten.
LikeLike
Jag har vaga minnen – men tycker nog att just den debatten gick helt överstyr. Fast det var ett väldigt bra teveprogram.
Kanske var antifeministerna en aning för skadeglada för min smak.
LikeLike