Jag är omgiven av Jane Austenälskare och är själv barnsligt förtjust i frågesporter. Svenska dagbladets quiz var inte så bra för självförtroendet.

Länk

Det borde finnas en gräns för hur många gånger en människa får se Stolthet och fördomar. Mitt förhållande till Colin Firth är en smula kluvet. Samtidigt tror jag att han har skapat en viss förståelse för att det händer saker under ytan hos oss män…

33 argument att läsa Austen redovisas i en ny bok.
Länk

Många av bidragsförfattarna menar att det som fascinerar i Austens romaner är de levande och tidlösa beskrivningarna av uppträdanden, besvärliga valsituationer och komplikationer i umgänget människor emellan, vilka återges utan de metafysiska implikationer som en Proust eller Dostojevskij har att erbjuda. Vi har därför, så att säga, i våra dagliga liv oftare anledning att fråga oss vad Elizabeth eller Emma skulle ha gjort i en viss situation, inte Marcel eller furst Mysjkin. Det är därför inte så konstigt att så många bidrag uppehåller sig vid det sociala spelet och ”uppträdandets grammatik” (CS Lewis) i Austens romaner.

Argumenten mot överdriven läsning av skönlitteratur redovisar Austen själv i Northanger Abbey: