SKL erbjuder mutpengar till de lärare som vill pröva en ny arbetsorganisation.
Brevets innehåll togs fram tillsammans med Folkpartiet innan de valde att lämna förhandlingarna med Lärarnas samverkansråd.
Jag är kanske naiv som önskar att det någon gång skulle handla om annat än pengar.
Christer och Morrica kommenterar utförligt.
Går det lika bra med potatis?
Tysta tankar 
Tänker att diskussionen är rätt tramsig från båda parter. Det är inte tiden som är viktig, om det är 40 timmar eller 35+10 timmar. Att tro att läraryrket är den samma som i formstora dagar är bara naivt och aningslöst. Men kanske skråväsendes natur är just så.
Vad ingen riktigt har uppdagat är att innehållet i lärarnas verksamhet har radikalt ändrat karaktär. Även om det skriks om mer undervisningstid är lärare ålagda att driva och dokumentera systematiskt kvalitetarbete i nya skollagen (4 kap 4 §). Och skriftliga omdömen, ytterligare ett dokumentationskrav.
Säkert har jag glömt några saker som innebär en helt ny lärar roll. Men jag får väl säga som min kollega som gammal skolfuks, det kommer inte att hända något.
Eller är det en cynisk illustration över yrkes brist på förståelse av behovet av ständigt ändrat innehåll. I så fall är det inte undra på att resultaten i skolan är som de är. Tänk om andra yrkegrupper ständigt skulle sitta fast i en förlegad yrkeroll. Vad skulle välståndet då befinna sig?
LikeLike
Min position är underlig. 25 år av 38,25h i barngrupp har nog präglat min inställning till vad kvalitet är – det uppstår i det direkt mötet med barnen.
Samtidigt är jag väldigt glad över högskolans fria (lätt obegripliga) arbetstidsavtal som gör att jag kan jobba när och var jag vill.
Men nog är det så som Plura säger: uppgiften måste stå i centrum!
Kanske skulle yrketsstatus öka om lärarna fick jättemycket i lön för att vara jättelite i skolan (samtidigt som utbildningen var jättelång och jättesvår), men jag kan inte se att det sammanfaller med barnens eller samhällets behov.
LikeLike
Ja visst är lärarna gnälliga som vill använda sin arbetstid till det de utbildats för.
Läkarna skulle säkert vara lika gnälliga om de (i större utsträckning än idag) tvingades använda sin tid till att dokumentera och sitta på möten istället för att träffa patienter och bota människor.
Hur kommer det sig att lärarna aldrig blir tillfrågade om hur de bäst skulle använda de resurser och den arbetstid som står till förfogande idag?
LikeLike
Ditt första aningen ironiska (?) påstående är intressant.
Bilden av utbildningen som en garant för den framtida yrkesutövningen tror jag inte håller. Verkligheten förändras och det är högst osannolikt att utbildningen ska kunna förutse hur en yrkesroll utvecklas. Vi gör en del gissningar om vad framtidens lärare behöver kunna men de mesta av innehållet baseras på tradition, tradition, tradition.
En del av mötena är säkert improduktiva – men det finns säkert exempel på dynamiska arbetslag som utnyttjar gruppens kraft. Tror jag.
Den sista frågan är mer allvarlig. Så blir det i en toppstyrd nervös organisation och det är därför jag är så förvånad över att LR och Fp vill återförstatliga skolan. Spåren från SÖ och detaljerade kursplaner borde förskräcka.
LikeLike
“Spåren från SÖ och detaljerade kursplaner borde förskräcka.” Man borde tycka det. Men Björklunds patentmedicin är att just göra det genom ökad kontroll via Skolinspektionen fast kommunaliseringen finns kvar.
LikeLike
Kan det var så förskräckligt, Mats, att trots spåren från SÖ och detaljerade kursplanen upplever man att man har ännu mindre möjlighet att påverka i den kommunala skolan? Då kan tanken på ett återförstatligande bli ungefär som tanken på EU – visst finns makten, men på samma sätt som det är långt från Bryssel till Borlänge så är det långt från Stockholm till Smygehuk. Den makt som befinner sig på håll kan inte kontrollera om man tar sig friheter på samma sätt som den makt som sitter på andra sidan torget.
LikeLike
Jag tror att lärare (och alla andra) har ett kluvet förhållande till makt. Vi vill gärna åtnjuta den status och legitimitet som finns under dess vingar, men vill inte lika gärna underkasta oss kontroll och disciplinering.
Kanske är det större frihet om makten är långt borta och hotet om sanktioner mer vagt? jag tror inte det.
LikeLike
Notera, ofriheten gäller VAD och VARFÖR lärare ska undervisa om olika ämnen. Långt ifrån SÖ men ett “nytt” SÖ genom ökad kontroll från Skolinspektionen.
MEN, ingen har tagit ifrån lärarna HUR de gör det. Och den makten har skolan och lärarna haft sedan tjugo år tillbaka!!! Det stavas mål- och resultatstryning.
LikeLike
Samtidigt är en av didaktikens stora hemligheter att förstå hur inflätade de här frågorna är i varandra.
Ett synsätt där “huret” blir en sorts teknisk-metodisk nivå tror jag leder vilse. En del av innehållet handlar också om att få lov att välja stoff och i de valen kan det hända att barnen erövrar ett stilla “varför” – trots mål- och resultatstyrning!
LikeLike
Visst, men jag skulle vilja säga tackvare mål- och resultatstyrning inte trots.
HUR:et är inte en teknisk-metodisk nivå utan min förmåga att bibringa mitt kunnande på ett begripligt sätt till omgivningen.
LikeLike
Jag är nog starkt präglad av min förskolebakgrund och den romantiska synen på ett utforskande barn som präglar den världen. Då blir målet att bevara och utveckla den inställningen till kunskap – en sorts ideologisk tro på inre motivation och kunskapens meningsfullhet för det individuella barnet.
Då blir “huret” liksom “innehåll”. Hur gör jag för att erövra kunskapen? I bästa fall kan de här aktivitererna på sikt resultera i ett vetenskapligt tänkande som är det långsiktiga målet. Inte att räkna upp Hallands floder…
Jag försöker polarisera och antagligen är det orättvist, men jag möter en del lärare som delar upp när var och hur i oproblematiska kategorier och det oroar mig. Målstyrning kan aldrig bli enkelt och det innebär alltid en maktobalans när någon sätter upp yttre mål för aktiviteterna. Särskilt när vi lägger på betyg och löften om framtida belöningar.
LikeLike