Idag har jag varit på ytterligare en genuskonferens! Drude Dahlerup beskrev svenska högskolor och universitet som den sista bastionen när det gäller att beskriva sin verksamhet som könsneutral. (Länk till forskningsöversikt) Ur detta perspektiv blir frågan om de manliga studenternas avbrott från en kvinnodominerad lärarutbildning oerhört laddad.

Med referens till Sharon Traweek benämner Egeland akademin som en ”culture of no culture – en kultur utan kultur – där den vetenskapliga verksamheten uppenbarligen är helt oberoende av den störande omvärlden” (s. 55). (Dahlerup, 2010 s.17)

Vi är ju en bild av det goda och rena – en meritokrati!

Skolverket presenterar en text med titeln Diskrimineras pojkar i en feminiserad skola? av en forskare från OECD.

– Sett ur ett mångfaldsperspektiv där vi tror att pojkar och flickor har olika kompetenser som kompletterar varandra, så är det naturligtvis det. Skapas ett läge där ett kön blir underrepresenterat och hamnar i utanförskap så får ju det också sociala konsekvenser. Av rent biologiska skäl vill vi förmodligen också ha ett mixat samhälle, sammanfattar Stephan Vincent-Lancrin och påminner om att det tar lång tid att vända en trend.

Jag tror att det går att hitta andra skäl än “rent biologiska”

Genusräven raskar över isen?