Under några veckor har jag och studenterna brottats med lekbegreppet. Tanken på att en aktivitet skulle kunna ha ett eget värde är ganska provocerande i en värld där allt bedöms utifrån sitt värde för det som kommer sen. Förskolan förbereder för skolan som förbereder för yrkeslivet som förbereder för pensionärslivet som förbereder för…äsch – ni vet!

Vi har diskuterat den pedagogiserade leken och försökt komma till rätta med begreppet instrumentalism. Går det att tänka sig en handling som inte syftar till någon form av personlig vinning?

I dagens Sydsvenska presenteras filosofen David Brax. Han gör en del intressanta påpekande och sätter in våra diskussioner i ett historiskt perspektiv.

Länk

Frågan är om det går att infoga filosofi som en del av en fragmentariserad lärarutbildning styrd av ytliga mål och konstruerade moduler?