Jag är på ett utbildningsvetenskapligt seminarium som diskuterar behovet av en ny tidning om utbildning. Jan Thavenius och Olle Holmberg beskriver tankarna bakom Skola och samhälle (S O S) och vi diskuterar vad det är för tomrum publikationen fyller.
Det är en imponerande uppsättning skribenter som bidrar med texter och visst finns det utrymme för en kritisk röst i utbildningsdebatten.
Vi funderar över formen och det finns en spänning mellan traditionen att å ena sidan göra en fin akademisk tidskrift som ligger nära Pedagogiska magasinets genomarbetade redaktionella produktioner och å andra sidan utnyttja nätets fördelar genom att våga vara mer oförutsägbar och interaktiv.
Jag hoppas att de båda riktningarna kan samsas och att Olle orkar fortsätta att moderera kommentarer. Idag är Malmö Högskola värd för tidningen och dekan Johan Elmfelt bekymrar sig för okontrollerbara kommentarer som gör utgivarskapet riskabelt. Jag tror han oroar sig i onödan.
Min blogg har på tre år fått 8 500 kommentarer. 2 500 har varit skräppost som plockats bort av filtret. Jag har själv plockat bort två kommentarer med rasistiska undertoner. Inget har varit åtalbart.
Ett större bekymmer är att S O S är en smula ideologiskt förutsägbar. Ambitionen att öppna sidan för landets skrivglada lärare innebär risk för att en del “privat läckage” (Johans Elmfelts uttryck) kan förekomma. Vardagsbetraktelser, kåserier, krönikor, fotoreportage, metodtips tror jag inte hotar ambitionen att vara en seriös aktör i skoldebatten. Olle har tidigare talat om den akademins skräck för att “smutsa ner sig” och bloggvärlden är full av tveksamma men lockande företeelser. Alternativet är att göra en “papperstidning på nätet” och det känns ganska ointressant. Jag hoppas på en digital mötesplats med oräddhet som ledord.
Den 8/3 kommer Sven-Eric Liedman och berättar om sin medverkan i tidningen Inbjudan. Den aktuella texten är “Månglarnas tempel.”
Fyra glada pensionärer
Min aningen bittra slutkommentar är att det tycks vara lättare att driva en debatt utanför Malmö Högskola än inom organisationen.
Tysta tankar 
Liedman? Var? När? Får man komma? *svårartat fall av idoldyrkan*
LikeLike
Klart du får! Se inbjudan ovan!
(Kan du sköta dig?)
LikeLike
Spännande inbjudan. Ser fram emot ett repotage från seminariet. (Tyvärr kan inte en nollåtta var i Öresundspärlan den dagen!!)
LikeLike
Jag lovar att göra mitt bästa!
LikeLike
Och jag är inte orolig!
LikeLike
Så är det, du blir aldrig profet i ditt eget land. Det är bara att tugga i sig det.
LikeLike
Nja – jag tänkte för en gångs skull inte på mig själv! Kanske är det pensionärstillvaron (och den politiska utvecklingen i landet) som har frigjort debattören Holmberg?
Jag tänker att värdskapet som Malmö högskola utövar är en vacker markering av öppenhet – men att det blir lite tomt om vi inte har en inre debatt (typ intranät)
LikeLike
Så är det!
Sorligt men sant.
Det är först när insiktsfulla personer nåt “fri-tid” som de vågar ha åsikter som inte är politisk korrekta.
Och akademin har väl aldrig varit öppen och fri i sin debatt.
Det fick man lära sig på den tiden man jobbade på Tekniks. Råkande man tillhöra fel falang och hävdade sin syn på verkligheten i akademin åkte man ut på ett såpat bananskal fortare än kvickt. Akademin är en sluten maktvärld där profeten härskar oinskrängt i sitt elfenbenstorn.
Cyniskt kanske, men är bilden av mina egna erfarenheter. Därför ska man inte vänta sig en öppenhet eller transparens från det hållet. Sorry!!
LikeLike
SOS verkar vid en första anblick vara något predigitalt, alltså mer en gammaldags analog tidning. “Debatten” blir mer som insändare, inte debatt. Vad sägs om att öppna ett forum eller göra något inspirerat av Facebook? Men det blir svårt om man samtidigt vill ha något som är mer traditionellt akademiskt. För då “måste” man uttrycka sig på ett visst sätt för att få genomslag.
LikeLike