Lärarutbildningsutredningen föreslår fyra skilda lärarexamina. Det betyder att fyra nya examensordningar (eller examensbeskrivningar som det nu kallas) måste skrivas fram innan kursplanearbetet kan sättas igång.
Det är ett viktigt arbete och här utövas kanske den verkliga makten över hur propositionen ska påverka landets lärarutbildningar. Gruppen verkar vara sammansatt av erfarna skolmänniskor och de flesta namnen är kompetenta och välbekanta i högskolevärlden (säger i alla fall min biträdande områdeschef)
Dock undrar jag över vem som bevakar förskoleperspektivet? Om vi ska arbeta med en särskild förskollärarexamen borde det finnas personer med tydlig förankring i förskolans tradition.
Jag letar på regeringens hemsida, men hittar inte namnen på gruppmedlemmarna. Man kan inte få allt.
Tysta tankar 
förskoleperspektivet – det som ska rikta framåt – det vackra… jag tycker om förskolepedagogiken – jag är en lekande människa – och det är jag hela vägen genom livet. A-M
LikeLike
Jag är nog mer en orolig människa – misstänksam mot de här förändringarna som tycks fjärrsryrda och obevekliga.
Men jag leker i smyg.
LikeLike
Är det inte dags att komma ut ur garderoben??
LikeLike
Aldrig – här är mörkt och trevligt!
LikeLike
Så mysigt – som när man var liten.
Ingen såg en och inget ont kunde hända en om man satter stilla. Problemet var väl att springet kom i benen och man inte kunde hålla nyfikenhet bort vad som hände utanför. Med ohemuld kraft vräkte man upp dörren: HÄR ÄR JAG!!!
LikeLike
Jag tänker att man måste komma ut ur garderoben “som något”.
På ett plan misstänker jag att hela den här bloggen bärs upp av min iver att inte låta mig defineras av andra.
Då blir skriverierna en sorts lek med identiteter och positioner. Fast jag misstänker att en del har genomskådat de flesta av mina poser.
LikeLike
Varför måste man det? Varför måste det vara en storslagen, bullrande sorti ur garderoben, kan man inte bara smyga ut och vara sig själv, blinka lite mot ljuset och se hur världen ser ut där utanför med garderobsdörren tryggt på glänt där bakom sig?
LikeLike
Jag tror jag gör en Fantomen – går på stadens gator som en vanlig man.
Frågan är när den där mannen är sig själv.
Vad är ett “bloggjag”?
LikeLike
Morrica – Det är väl det som att killar gärna annonserar sin ankomst högljut så de inte är bortglömda. Medan tjejer just som du säger, smyger tyst ur graderoben.
LikeLike
Plura, var inte rädd, du är högljudd nog, du blir inte bortglömd.
Mats, finns det verkligen ett enda ‘äkta’ jag? Är det inte så att bloggjaget är en del av helheten?
LikeLike
Även om vi är postmodernt upplösta och multipla är det nog svårt att frigöra sig från känsan av att ibland vara en aning mer äkta än annars.
Bloggjaget är absolut en del av helheten – men en ganska välregisserad skärva och för min egen självkänslas skull försöker jag tro att det är jag som bestämmer över bloggen och inte tvärtom.
Men det är antagligen en illusion – som Freud säger:
– Vi är inte självklart herrar i vårt eget hus.
LikeLike