Jag läser intervjun med Anna Ekström i Lärarnas tidning. Det är ett klokt samtal med nyanserade åsikter om könsbalans i skola och förskola. Christer sammanfattar.
Anna Ekström tycks ha klarat övergången från socialdemokratisk genuspolitik till borgerlig dito elegant. Hon var ordförande i Delegationen för jämställdhet i förskolan och slog då fast att den officiella hållningen var att män inte tillför verksamheten någonting – förutom att de kan visa att män också kan visa omsorg. Uppdraget var då att omdefiniera maskuliniteten.
Nu är hon ordförande i DEJA (Delegationen för jämställdhet i skolan) och är satt att förvalta regeringens högt uppskruvade förväntningar på jämn könsbalans i högskola, skola och förskola. Därför är det en aning förvånande att strategin är att inte tala om problemet:
Kvinnorna blir fler i lärarkåren. Om vi pratar om det som ett problem finns risken att ännu färre män vill bli lärare, säger Anna Ekström.
Nu riskerar de rekryteringssatsningar som behövs att avfärdas som essentialistiska (kön är ju ingen fråga!) eller diffusa (varför skulle det vara bra med män?)
Tigandet löser inga problem. Det handlar om att våga se förskola och skola som en könskodad miljö och ett fält av konflikter. En del av dessa handlar om innehållet.
Tysta tankar 
“Om vi pratar om det som ett problem finns risken att ännu färre män vill bli lärare, säger Anna Ekström.”
Kan inte det röra sig om någon sorts härskarteknik typ undanhållande av information eller osynliggörande? För henne är det nämligen antagligen inte något större problem. Frågan är om hon skulle vilja vara lika tyst om förhållandena vore de omvända. Knappast.
LikeLike
Jag är rädd att du har en poäng.
LikeLike
Det är verkligen skillnad på vilket perspektiv som står för tystnaden och de som väljer att orda om saker och ting, allt i fråga om perspektiv. A-M
LikeLike
Båda invändningarna har fog för sig. Fast de har samma fog för sig i samtliga sammanhang. Om man anser att det beror på perspektivet och man håller på ett perspektiv, så måste man någon gång ha bestämt sig för det perspektivet, och för att det perspektivet ska vara rättvist, så måste man någon gång ha gjort en rad bedömningar helt utan perspektiv, vilket inte är så lätt att få att låta trovärdigt för dem som inte omfattas av ens identitet eller intresse.
LikeLike
Jag är inte säker på att jag kan följa din tanke – hur menar du?
LikeLike
Båda leden?
1) Att särskilja för att visa att det särskiljs och argumentera för att man inte bör särskilja är också att särskilja och fäster uppmärksamhet till gruppindelningen.
2) Om en härskarteknik är en härskarteknik eller försvar mot härskaren, beror på perspektivet. För att bestämma sig för ett perspektiv kan man utgå ifrån sin egen identitet/intresse eller bestämma perspektivet av andra skäl än identitet/intresse. För att bestämma perspektiv i det senare fallet måste kliva ur deltagarperspektivet och bli neutral observerare. Det är dock svårt att få personer som inte har samma identitet/intresse som en själv att ens identitet/intresse inte påverkar ens perspektiv.
LikeLike
Aha – jag tror jag förstår.
För härskartekniken ingen teknik utan det naturliga sättet att vara – därför kanske det behövs en striktare maktanalys för att studera hur ordningen upprätthålls.
Jag ser machiavellianska drag i förhållningssättet.
Hur skulle en neutral position se ut? är det möjligt?
LikeLike
Nej, jag tror inte att det går att hitta en neutral position i denna typ av frågor. Inte ens att någon (a priori) går emot sin grupp/sitt intresse är ett bevis på att perspektivet är utanför/neutralt. Perspektivet kan ju exempelvis vara knutet till identiteten som medlem i eller intresset hos en mindre subgrupp.
LikeLike
Då kanske det är intressantare att studera hur det här särintresset döljer sin ideologiska anknytning?
Den fackliga linjen har ju alltid varit att tala om en ren och objektiv lärarkompetens bortom sådan som genus, klass och etnicitet.
LikeLike
Det finns väl inte så gott om jobb där arbetsresultatet står fritt från yrkesutövaren, även om det stämmer på en del varu- och tjänsteproduktion, om tillverkaren slipper sälja, leverera eller presentera sin vara eller tjänst utan bara producerar den. I de flesta yrken finns det ingen helt ren kompetens, utan genus, klass och etnicitet är något som kan påverka det upplevda värdet för kunderna (vilket faktiskt är det viktigaste) positivt eller negativt.
LikeLike
I exemplet “män i förskolan” finns en uttalad dubbelhet i värderingen av mäns bidrag. Å ena sidan väntas de tillföra en mängd kvaliteter och blir därför nästan undantagslöst kallade till intervjuer om de söker jobb. Å andra sidan finns en statlig förväntning på att de inte ska vara annorlunda eftersom de då medverkar till en ökad stereotypisering av barnens syn på manligt/kvinnligt.
Jag är osäker på om den här dubbelheten går att skala ner till någon begriplig nivå.
Marknadstänkandet kanske kan skapa en viss klarhet när det gäller “upplevt värde” – till sist handlar det då om att uppfylla en kunds förväntningar. Då kanske mångfald hos personalen är en mätbar kvalitet? Traditionen har annars varit att svensk kvinnlig medelklass har dominerat skolan och präglat dess värderingar.
Det kanske är lugnast så.
LikeLike