Spotify fortsätter att överösa mig med lyssningsförslag och jag är ett viljelöst offer inför alla dessa erbjudande. En nyutgåva av Shirley Basseys album från 1965 Stop the shows förvånar mig med sin skoningslösa kraft  – och låtarnas oväntade korthet! Enbart en sång på albumet är mer än tre minuter. Ramones framstår som långrandiga.

Bassey sjunger som vanligt överdådigt, men det är i de känsliga sångerna hon triumferar.

Shirley Bassey – If Ever I Would Leave You

Ungefär så här tänker jag att en kärlekssång vara.

If ever I would leave you
It wouldn’t be in summer.
Seeing you in summer I never would go.
Your hair streaked with sun-light,
Your lips red as flame,
Your face witha lustre
that puts gold to shame!

But if I’d ever leave you,
It couldn’t be in autumn.
How I’d leave in autumn I never will know.
I’ve seen how you sparkle
When fall nips the air.
I know you in autumn
And I must be there.

And could I leave you
running merrily through the snow?
Or on a wintry evening
when you catch the fire’s glow?

If ever I would leave you,
How could it be in spring-time?
Knowing how in spring I’m bewitched by you so?
Oh, no! not in spring-time!
Summer, winter or fall!
No, never could I leave you at all!