Det fanns böcker som barnen inte kunde höra sig mätta på. De älskade historien om den olydige pojken som fick gå och lägga sig utan kvällsmat och jag njuter fortfarande av att läsa den fantastiska berättelsen. Livet bland vildingarna är hårt och spännande. Slutet är tryggt och mystiskt.
Tanken på att se den nya storfilmen skrämmer och lockar mig. Boken är sparsmakad, men trailern antyder att de inte har sparat på effekterna.
“Och soppan var fortfarande varm”
Tysta tankar 
Alltså den är jättefin, se!
LikeLike
Hade du ett passionerat förhållande till boken innan?
LikeLike
Den här boken skrämde min mormor livet ur mig med när jag var liten. Hon tvingade mig även att åka Spöktåget, något jag inte gjort sedan dess.
Men jag tyckte absolut om min mormor ändå!
LikeLike
Klok mormor!
Följde hon med dig på tåget?
Jag har fortfarande dåligt samvete efter ett besök på Ölands djurpark och en mild övertalning av nära släkting att åka bergochdalbanan!
LikeLike
Ja, visst följde hon med. Men trots att hon var världens mest omtänksamma människa räckte inte trösten till riktigt.
Ser fram emot filmen, även om boken bara finns kvar som små kluster i mitt minne.
LikeLike
Jag beror om ursäkt om vi analyserar dig – du är bara ett exempel!
LikeLike
Fortsätt gärna analysera! Spännande att vara ett exempel och se sig själv ur ett annat perspektiv!
LikeLike
Analysera är kanske ett starkt ord – vi bara spekulerar! vad tänker du själv om skräckens betydelse för barns utveckling?
LikeLike
Mats! På vilket sätt var det klokt att skrämma en liten pojke med en bok och tvinga honom åka spöktåget med en livslång skräck som följd? *nyf*
LikeLike
Jag tror att det är tack vare boken som Johan är den han är! Alla hans konstnärliga aktiviteter beror på att han fortfarande bearbetar sin barndom i nya uttryck.
Det finns en anledning att barn återvänder till den här berättelsen. Jag hör till dem som likt Bettelheim (läs “I sagans värld) i-n-t-e tror på en harmonisk barndom. I litteraturen får vi bearbeta olika känslor och den avgörande kvaliteten är “det lyckliga slutet”.
På samma sätt tror jag att spöktåg är ett äventyr inom trygga ramar – en fysisk berättelse som delvis fungerar som initiering till utveckling.
– Jag var skiträdd, men gjorde det ändå!
Jag tolkar inte Johans ord som “livslång skräck” – däremot tycks han inte ha ett starkt behov av att upprepa upplevelsen?
LikeLike
Hmm, förstår vad du menar och håller med till viss del MEN det måste, precis som du skriver, vara inom trygga ramar. Min svärfar förfasades över att jag bar in min gråtande dotter i “hajtunneln” på Universeum och tyckte att det var snudd på barnmisshandel. Efter ett par minuter därinne var hon fast och nu har hon stora bilder på hajar uppsatta på väggarna hemma! 😉 Jag “övertolkade” kanske Johans ord…
F ö har jag planerat in ett “vilding”-tema nu i vår med mina ettor, vi ska lära oss bokstavsljuden med hjälp av egentillverkade vildingar- det är en underbar bok som går att arbeta med i oändlighet!
LikeLike
Det är en svår fråga och jag har mött en del oroliga föräldrar som berättar att deras barn har drömt mardrömmar om Pomperipossa som vi har gjort en berättelse om.
Jag tänker att det finns värre olyckor än mardömmar – en barndom utan starka känslor till exempel?
Lycka till med temat. Det blir säkert jättebra!
LikeLike