Anne-Marie Körling skriver till små pojkars försvar:
Länk
Hon oroar sig för att en del tår kommer att ta illa upp och jag har lovat fixa nya kompisar om de gamla sviker. Ni får gärna uppmuntra henne.
Anne-Marie Körling skriver till små pojkars försvar:
Länk
Hon oroar sig för att en del tår kommer att ta illa upp och jag har lovat fixa nya kompisar om de gamla sviker. Ni får gärna uppmuntra henne.
Men åh vilket underbart fotografi. Har du tagit det?
A-M
LikeLike
Tack, ja.
Det är Arvin, som är äldst av fyra syskon i den familj som vi stöttar i Goa. Han är på väg till marknaden i Mapusa och åker taxi för första gången i sitt liv. Det var en ganska viktig dag för honom.
LikeLike
Man riktigt ser förvänta och den spända nyfikenheten i hans ögon. En blick som är oförglömlig när barn upptäcker nya världar. Hoppas att denna blick finns hos svenska skolbarn från förskolan upp till studenten.
LikeLike
Arvins föräldrar är analfabeter, men han är bäst i sin klass. Vid den här tiden bär han dessutom upp serveringen på stranden.
När vi talar om kompetenta barn i Sverige känns det ganska underligt. I indien är det något helt annat och jag tror det är viktigt för deras självkänsla att få hjälpa till.
LikeLike
Mats – vad är det som är underligt? Vad är skillanden, frånsett kulturella, för kompetenta barn i Sverige eller Indien?
Är det, Gud förbjuder, en tankeflykt tillbaka till 40- och 50-tal i Sverige där ungarna hade samma stolta förväntansblick för världen utanför byn? Är dagens kompetenta barn blasé på allt utanför byn för att de matas med intryck från sociala media och TV?
Har skolan ingen utmaning att bjuda för dagens uppväxande släkte för att förstärka självkänslan?
Blev mer frågor än konsaterande denna gång.
LikeLike
Det underliga är glappet mellan det som en del forskare kallar “paradigmskiftet” i barnpsykologin som yttrar sig i en retorisk bekännelse till att barn kan och vill – och å andra sidan – den idealiserade barnvärld där barnen befinner sig långt ifrån produktion och gemensamt ansvarstagande.
Som ideologisk figur fungerar kompetensbegreppet bra om vi vill organisera en skola och förskola som ger utrymme för engagemang och delaktighet. Men om vi ska vara ärliga har jag svårt att se hur den här kompetensen yttrar sig i handling. Kanske på ett väldigt individuellt plan? En del barn har blivit ytterst skickliga på att avläsa skolans koder. Denna färdighet riskerar å andra sidan att beröva dem varje spår av autenticitet och då blir demokratin enbart ett bullrande skal.
Utmaning – det är nog ett viktigt ord. Åtminstone tänker jag så om våra lärarstudenter. Den största utmaningen är kanske att hantera fria uppgifter. Men så är det nog för alla. Frihet är det stora svåra.
LikeLike
Åh så jag tycker om fotografiet och orden och tankarna det väcker. Jag är väldigt berörd av vad jag ser. Anne-Marie
LikeLike